av Caroline Looh:
"Eko-nomi, hushållning med resurser – på grekiska ironiskt nog. Men det är inte bara i Grekland som ekonomi i dag betyder allt annat än hushållning med resurser. Hela världsekonomin bygger på att varje gång ett lån tas skapas nya pengar, som sedan kan användas för att konsumera eller spekulera mera. Hur den fundamentalistiska ekonomismen påverkar ekosystemen har vi sett allt för länge. Men vad händer? Den politiska eliten har visserligen, mycket som en följd av Miljöpartiets idoga propåer, börjat diskutera inkludering av miljökostnader i de ekonomiska kalkylerna. Denna miljöekonomi syftar till att få en bättre hushållning med naturens resurser - men är den tillräckligt radikal?
Så gott som alla svenska partier förespråkar i dag miljöskatter och handel med utsläppsrätter för att komma till rätta med exkluderade miljökostnader. Miljöpolitiken utgår från att stigande kostnader leder till lägre resursförbrukning. Miljöförstöring ska tillskrivas ett negativt värde, att väga mot andra värden för att på så sätt uppnå en optimal slitagenivå. Problemet med ekosystemtjänster – såsom rening av vatten, pollinering av växter, jordförbättring och stabilisering av klimatet – är att de inte kostar något att utnyttja, de har ingen prislapp. Miljöekonomins utgångspunkt är att mötet mellan utbud och efterfrågan (på marknaden) leder till en effektiv resursförbrukning. Politikens uppgift är att ställa frågan: vill vi sätta pris på naturen?
Ett parti som verkar fråga sig just detta är Vänsterpartiet, som på senaste tiden seglat upp som ett nytt miljöparti. Att höra Jonas Sjöstedt konstatera att tillväxtekonomin är en återvändsgränd och att lånekarusellen måste hejdas är balsam för min gröna själ. Förra helgen anordnade partiet i Uppsala en heldag på temat Ekonomisk demokrati, Ekologisk ekonomi. För mig som mörkgrön och kritisk mot storskaliga statliga massproduktionsapparater och konsumtionsstimulerande bidrag är detta spännande. På liknande sätt som kapitalismen suger ut arbetare utnyttjas även ekosystemen. Vänsterpartiet bör tydliggöra samhällssystemets beroende av välmående ekosystemen. Rätt till heltidsarbete och större konsumtionsutrymme är månne inte en långsiktigt hållbar väg att gå. Istället för att öka medelklassens materiella standard kan fokus flyttas till minskade möjligheter att bli rik på den absurda spekulations- och lånekarusellen. I ett samhälle där priserna inte drivs upp av lån och spekulation går det att leva även på en ganska modest halvtidslön.
Miljöpolitiken skulle ha mycket att hämta i den ekologiska ekonomin. Där poängteras att utbytbarheten mellan olika former av kapital (naturkapital, humankapital, finansiellt kapital etcetera) är begränsad – möjligheten att byta ut ekosystemtjänster mot maskinellt utförande är oftast mycket liten eller närmast obefintlig. Detta syns tydligt bland annat i USA och Kina där bina försvunnit och inte längre utgör en gratis arbetskraft för att pollinera växter – istället får man betala människor som med fjädrar går runt och sprider pollen från ståndare till pistill.
Miljöpolitiken i det rådande ekonomistiska paradigmet försöker ta hand om problem när de redan har uppstått. Men vi behöver en politik som likt den ekologiska ekonomin från början tar hänsyn till naturens begränsningar och på så sätt minskar risken att problemen uppstår. Mänskliga och samhälleliga system kan aldrig vara fristående, de är helt beroende av naturen som skänker varor och tjänster helt oumbärliga för vår existens. Vi behöver en politik som ser till ekosystemens bärförmåga och anpassar människans aktiviteter efter denna"
/ Miss M undrar: Varför fattar inte ALLA det här...!?
Inlägg
