Det känns oundvikligt att inte ta upp det här med tillväxt. Den senaste tiden har varje minut av mitt vakna liv berört tankar om "VÄX(T)er" på olika sätt. Låt mig förklara:
Det kanske mest aktuella:
- I princip alla medier diskuteras nu den ekonomiska tillVÄXTen - intressanta artiklar och program berättar om hur ekonomin (sedan ett bra tag tillbaka) håller på att spränga gränserna för vår planet. Fattigdomsbekämpningen går trögt trots rimliga (!?) milleniummål. Frågan är; var finns viljan till förändring hos folk och makthavare?
Bara för att visa på ett lite exempel så läste jag att det idag krävs en biokapacitet på 15 jordklot för att ge de fattigaste människorna på jorden en ynka inkomst på 3 dollar/dag - pinsamt vilket resurser vi stjäler! Samtidigt konstateras på TV i dagarna att Grekland får bidrag på tusentals miljoner kronor (!) - allt för att skydda euron till varje pris - jag mår illa! Att dagens ekonomi ska vara så pass skör att den rubbas så totalt av en enda liten spekulation är oerhört oroväckande. Samtidigt verkar det som andra ekonomiska lösningar och system inte vill diskuteras...
Inspirerad blir jag då av hållbarhetsproffesor Tim Jackson som menar att människor idag måste erbjudas bättre liv än materiella framgångar. Genom att utvecklas på andra sätt bör man, för att komplettera en förändring av underliggande strukturer så att samhället klarar sig utan tillväxt, kunna förändra jorden till en mer hållbar plats att leva på som inte innefattar utrotning av människan. Jackson ställer en rimlig fråga: " Vill du leva i den rikaste generationen genom tiderna, även om dina barn inte bara kommer att leva i ett sämre samhälle, utan i princip ett samhälle som har kollapsat?
Ja, på det stora planet finns mycket att diskutera men kanske är en "gröngöling" som jag inte den rätta att debattera så stora och komplicerade frågor! (Jo, faktiskt!) Jag fortsätter här med att dela med mig av tankar på det lite mer privata planet:
- Min personliga ekonomiska tillVÄXT är snart ner på minus! Föräldrapenningsdagarna är i princip slut och jag måste förlita mig på mitt nystartade företag. Men faktiskt är jag inte så orolig (som jag kanske borde) - konstigt nog! Att få göra det jag vill och veta att det jag håller på med gör en skillnad för andra är det mest tillfredsställande jag någonsin gjort! Dessutom är min självkänsla och självförtroende på stark tillVÄXT! Dessutom...
- ... VÄXER mina tankar om "bort med alla onödiga prylar"! Lådor med saker som ska säljas på loppis och Blocket under våren/sommaren blir bara fler och fler! Att rensa bort saker och bara behålla det som verkligen betyder något är underbart befriande. VUXIT har också mina fynd på loppis gjort genom åren!
- Mitt sömnbehov har VÄXT rejält de senaste åren och jag är glad att jag äntligen får börja ta igen den! Minstingen har flyttat upp i storebrors rum och tysta nätter är förhoppningsvis snart ett minne blott... Ja, att barnen VÄXER är toppen. Nu följer viktiga år med uppfostran till starka och fritänkande individer.
- Mitt hår är sedan snart ett år tillbaka på utVÄXT. Vilken tur att man alltid vet att även om man råka klippa håret för kort så VÄXER det så småningom ut till önskad längd igen! Att övergå till eko-frisör är också mitt nya mål - även utbudet av den gruppen VÄXER!
- Jag har nu också bestämt att öka tillVÄXTen i rabatten på bakgården till vår lägenhet (den som just nu är obefintlig). I närmaste "guerilla gardening stil" tänker jag ta mig rätten att plantera både blommor, kryddor och grönsaker under våren och sommaren! Hoppas på både trevligare uteplats och kanske bättre grannrelationer.
Jag har länge funderat på att ansluta mig till organisationen Mykorrhiza och åka runt i Malmötrakten och göra stan lite grönare - men tiden räcker inte till (inte än i alla fall)! Istället får jag då börja med mitt eget bostadsområde som faktiskt känns viktigare just nu!
- Ja, det verkar som debatten om tillVÄXT bara VÄXER - vilket naturligtvis är bra! Nu pratas det också allt mer om:
- NerVÄXling, vilket får mitt intresse att VÄXA ännu mer! Dock VÄXlar jag ner längden på detta inlägg nu och hoppas att intresset för alla typer av VÄXTER VÄXER hos er därute! Mer om nerVÄXling, tid, pengar mm i nästa inlägg!
//Miss M
fredag 14 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Jag vill bo i en svamp...



Och för att avsluta inlägget och

För mer info: http://earthship.org/
Miss M
lördag 1 maj 2010
Alla goda ting är tre
Denna månad har jag haft turen att få tre av de bästa hållbara livsstilsmagasinen i mitt postfack! De två första är jag prenumerant på: Camino och Kloka hem som jag sedan länge tyckt komplettera varandra väldigt bra vad gäller eko-reko i och utanför hemmet. Inte präktiga alls, bara inspirerande och matnyttiga! För en veckor sedan fick de även en "kompis" vid namn Effekt bredvid sig på bordet! Effekt är en tidning om klimatet och tar upp aktuella händelser från hela världen. Väldigt lättläst även för mig som inte kan påstå mig särskilt "klimatsmart" - fast jag vill ju bli! Jag blev positivt överraskad av hur svårt det var att lägga bort tidningen och jag känner att jag hungrar över mer fakta och kunskap!
Denna vecka har mina tankar och funderingar riktats mot tre artiklar, faktiskt från en av varje tidning:
Carl Lindeborg reflekterar kring personlig tillväxt i Camino och menar att det är vår rädsla som bidrar till hållbarhetsproblemet. Genom nedärvda försvarsmekanismer frambringar vi både passivitet och aggressivitet som leder till konflikter och låsta positioner. Han menar att vi dels måste ifrågasätta det biologiska arvet, dels att frigöra oss från bieffekterna av vår överlevnadsreflex som misstänksamhet, girighet och handlingar som bara gynnar en del av systemet och inte helheten... I dagens kultur där sanningen "mer är bättre" gäller och där vi har blivit tillväxtindoktrinerade och lånar av framtidens resurser utan att fråga, måste vi försöka förfina de sanningar vi själva lever efter i vardagen. Vidare skriver Carl (citerat);.. när vi i så många situationer som möjligt medvetet riktar energi, tid, kommunikation och pengar dit de verkligen gör nytta, både för oss själva och för helheten, är vi FÖRÄNDINGSAGENETER.
I inledningen av Effekt skriver David Jonstad om det som vi "lite slarvigt brukar kalla för naturen" och om hur lång och smärtsam processen från skiftet från en världsbild till en annan är. Han jämför 1500-talets galna påstående om att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärt om... Både Copernicus och Galilei blev båda hånade och ställda inför rätta över detta påstående. Dagens "tes"; att naturen är en del av ekonomin och inte bara en "pittoresk del av den allomfattande världsekonomin" verkar vara fjärran borta för många människor, inte minst makthavare och ekonomer (men tro mig, även många "vanliga medborgare"). Precis som Carl Lindeborg var inne på försöker Jonstad och hans ideella medarbetare på Effekt att ge exempel på det stora skifte som vi står inför, nämligen hur vi sakta går från ett samhälle som bygger på evig ekonomisk tillväxt till ett som fungerar inom planetens gränser. Den gamla världsbilden - präglad av myten av evig framgång och människans herravälde över den icke-mänskliga naturen - har börjats vrida mot en annan bild!
ja, vad säger man om detta? Självklart men inte så enkelt att omvandla i praktiken kanske? Men inte omöjligt. Utmaningen är väl att få människor att inse att de kommer att bli en lättnad att prioritera bort saker och ting (materiella alltså) - något som verkar gå emot dagens tankesätt (och bekräftar därmed tillväxtindoktrineringen). Att lämna ifrån sig sådant som man "tjänat och förtjänat" tar emot, men att investera i tid och framtid (om vi vill behålla vår kära planet) kanske inte är så dumt ändå? Tja. Eller så väljer man samma pessimistiska utgångsläge som James Lovelock (professor) och säger: "Att försöka rädda planeten är bara nonsens. Vi är inte smarta nog och vi kommer inte att hinna. Så det vettigaste är att njuta av livet"!
Jag svarar James (och alla andra med samma inställning) kort och gott; Åh nej, så enkelt kommer man inte undan. Det är människor med denna inställning som bidrar till fortsatt ohållbar utveckling! Själv väljer jag att se positivt på människans handlingskraft och funderar nu stenhårt hur jag själv kan bli en förändringsagent utan att hamna bakom lås och bom! Leva som man lär är ju oftast bästa receptet på förändring... Jag börjar där! Och fortsätter att inspireras av kloka människor som Carl och David!
//Miss M
P.S. Den tredje artikeln som jag tänkte ta upp sparar jag till nästa inlägg, den kräver mycket tid och text för den är så intressant... Nu ska jag ut i vårkvällen och se sonen (2,5 år) tulta runt på sin nya springcykel - bäst att vänja barnen vid cykel, för kanske skrotar vi bilen inom kort...
Denna vecka har mina tankar och funderingar riktats mot tre artiklar, faktiskt från en av varje tidning:
Carl Lindeborg reflekterar kring personlig tillväxt i Camino och menar att det är vår rädsla som bidrar till hållbarhetsproblemet. Genom nedärvda försvarsmekanismer frambringar vi både passivitet och aggressivitet som leder till konflikter och låsta positioner. Han menar att vi dels måste ifrågasätta det biologiska arvet, dels att frigöra oss från bieffekterna av vår överlevnadsreflex som misstänksamhet, girighet och handlingar som bara gynnar en del av systemet och inte helheten... I dagens kultur där sanningen "mer är bättre" gäller och där vi har blivit tillväxtindoktrinerade och lånar av framtidens resurser utan att fråga, måste vi försöka förfina de sanningar vi själva lever efter i vardagen. Vidare skriver Carl (citerat);.. när vi i så många situationer som möjligt medvetet riktar energi, tid, kommunikation och pengar dit de verkligen gör nytta, både för oss själva och för helheten, är vi FÖRÄNDINGSAGENETER.
I inledningen av Effekt skriver David Jonstad om det som vi "lite slarvigt brukar kalla för naturen" och om hur lång och smärtsam processen från skiftet från en världsbild till en annan är. Han jämför 1500-talets galna påstående om att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärt om... Både Copernicus och Galilei blev båda hånade och ställda inför rätta över detta påstående. Dagens "tes"; att naturen är en del av ekonomin och inte bara en "pittoresk del av den allomfattande världsekonomin" verkar vara fjärran borta för många människor, inte minst makthavare och ekonomer (men tro mig, även många "vanliga medborgare"). Precis som Carl Lindeborg var inne på försöker Jonstad och hans ideella medarbetare på Effekt att ge exempel på det stora skifte som vi står inför, nämligen hur vi sakta går från ett samhälle som bygger på evig ekonomisk tillväxt till ett som fungerar inom planetens gränser. Den gamla världsbilden - präglad av myten av evig framgång och människans herravälde över den icke-mänskliga naturen - har börjats vrida mot en annan bild!
ja, vad säger man om detta? Självklart men inte så enkelt att omvandla i praktiken kanske? Men inte omöjligt. Utmaningen är väl att få människor att inse att de kommer att bli en lättnad att prioritera bort saker och ting (materiella alltså) - något som verkar gå emot dagens tankesätt (och bekräftar därmed tillväxtindoktrineringen). Att lämna ifrån sig sådant som man "tjänat och förtjänat" tar emot, men att investera i tid och framtid (om vi vill behålla vår kära planet) kanske inte är så dumt ändå? Tja. Eller så väljer man samma pessimistiska utgångsläge som James Lovelock (professor) och säger: "Att försöka rädda planeten är bara nonsens. Vi är inte smarta nog och vi kommer inte att hinna. Så det vettigaste är att njuta av livet"!
Jag svarar James (och alla andra med samma inställning) kort och gott; Åh nej, så enkelt kommer man inte undan. Det är människor med denna inställning som bidrar till fortsatt ohållbar utveckling! Själv väljer jag att se positivt på människans handlingskraft och funderar nu stenhårt hur jag själv kan bli en förändringsagent utan att hamna bakom lås och bom! Leva som man lär är ju oftast bästa receptet på förändring... Jag börjar där! Och fortsätter att inspireras av kloka människor som Carl och David!
//Miss M
P.S. Den tredje artikeln som jag tänkte ta upp sparar jag till nästa inlägg, den kräver mycket tid och text för den är så intressant... Nu ska jag ut i vårkvällen och se sonen (2,5 år) tulta runt på sin nya springcykel - bäst att vänja barnen vid cykel, för kanske skrotar vi bilen inom kort...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)