Jag rensar och rensar hela tiden nu! Varje dag sorterar jag ner i mina lådor - spara, skänka, sälja, slänga. Därmed känner jag också en underlig men skön lättnad i mitt hjärta! Det känns BRA! Bra att få ordning på sakerna (dessa döda ting som jag håller fast vid). Bra att välja ut det som verkligen betyder något och som jag faktiskt fortfarande har nytta av. Så mycket jag/vi har som inte används eller som (faktiskt) inte betyder så mycket längre. Och visst är det så (eller iaf borde vara så) att minnen ska sparas i hjärtat och hjärnan - inte i en kartong märkt med Minnen. Jag har dock en halv låda kvar med denna märkning; som får sparas ett tag till. Men det är mest av platsbrist som gör att de inte får stå framme.
Ikväll är jag också på väg till min första SWISH - klädbyte! Det känns positivt, men lite annorlunda, att träffa människor med samma känsla/tankar kring konsumtion. Eller som någon skrev (Leojes):
KONSUMERA ELLER KONSUMINDRA !?
Den bästa dealen man kan göra är väl att ge bort något som man själv inte har användning för längre till någon som vill använda den för att få (tillbaka) något som någon annan inte känner så mycket för längre och på så sätt blir den ny för mig!
Ibland (ganska ofta faktiskt) blir jag frustrerad över mentaliteten i samhället som fortfarande verkar köra på sina gamla spår:
- Ge så lite som möjligt - ta så mycket som möjligt!
- Köp och släng! Eller Köp och spara i låda!
Varför är det så svårt med:
- Ge så mycket som du kan - ta när du verkligen behöver det!
- Slit och släng! Eller: Slit och laga! samt: Köp och byt! Eller varför inte: Byt och byt! RE-CYCLE - aha!
Ja, mina vänner! Är det så svårt att ställa om tanken och sedan handlingen...!?
Miss M
tisdag 27 september 2011
tisdag 13 september 2011
FRIHET - på vems bekostnad?
Jag ska vara ärlig; jag konsumerar inte så mycket "nyheter" (tidning, TV, internet eller radio) som jag skulle vilja. Men då och då så tar jag faktiskt upp en media och läser/lyssnar/tittar väldigt ingående. Oftast råkar det dessutom också var så att vid dessa tillfällen snubblar jag direkt in en diskussion som redan fanns i mitt huvud!
Som i förra veckan t.ex. på programmet: "Landet brunsås" på SVT som under 30 min diskuterade KÖTT och köttindustri! Eller ännu mer aktuellt: igår ikväll när jag tog upp Fria Tidningen från i lördags (som jag var på väg att slänga i pappersinsamlingen) och läser rubriken för INLEDARE: Konsumtion som frihet eller slaveri! Det här sätter verkligen igång min hjärna - den blir stimulerad, kreativ och lite galen! Och jag vet att det kanske är svårt för många, men jag älskar lite "radikal brainstormeri"! Med en förankring till verkliga problem ska tilläggas! Ännu mer går jag igång på personer som verkligen tar ord till handling och visar på andra vägar än den som "går med strömmen"!
Nyfikna som jag hoppas att Ni nu är över vad min hjärna gjorde en trippel-volt av, ska jag här nu ta upp det som artikeln (delvis) berörde som tillika är det som jag ofta grubblar på! Ni kanske redan har gissat (!?) men för att göra frågan enkel:
Konsumtion - bra eller dåligt?
Och jag menar på riktigt! Inte med svaret: både och, dvs både bra och dåligt punkt slut! Många kanske suckar högt då men jag tycker att man kan aldrig diskutera för mycket eller för länge om denna fråga! VARFÖR? Jo, för att den är komplex men ändå ganska enkel: vi kommer aldrig kunna undfly det ansvar som kommer med konsumtion! Därför att den också ÄR så personligt förankrad! Trots köpstopp och andra fina metoder kommer vi inte kunna undgå att den finns. Därför bör den tas på allvar! Och därför bör alla som konsumerar verkligen fundera kring detta och ta ett beslut. Särskilt också eftersom den är så starkt förknippad med det som vi upplever som FRIHET idag! Nette Enström skriver (och jag håller med):
VÅR FRIHET ATT konsumera beror på att andra tvingas odla vår mat, producera våra prylar och serva oss med råvaror och arbetskraft. Livegenskap, slaveri och skuldslaveri är bärande delar i den globala ekonomi som ger oss "frihet".
Frågan bör alltså omformuleras: Frihet - på vems bekostnad?
Jag kan ibland bli väldigt deprimerad i min tanke av att MIN FRIHET faktiskt är på bekostnad av någon annan(s)... Och det är ju lika för alla; det går inte att komma ifrån när vi lever i ett samhälle som bygger på att man ska arbeta mycket för att då kunna "köpa sin frihet" i form av prylar till hemmet eller accessoarer kopplat till sitt utseende (eller något annat man konsumerar för att fylla sitt tomrum)! Den hårt styrda och kontrollerade (falska) frihet som innebär att hålla människor så pass upptagna med sina egna liv att de glömmer att det finns andra runt omkring dem som "bär upp" denna livsstil får mig verkligen att må illa. Som en riktigt dålig vinterkräksjuka... Demokrati med yttringsfrihet!? Ja, så länge man ser till att folk inte orkar yttra sig och sedan göra det så svårt som möjligt för dem som orkar.
Så för att göra något åt det kastar jag mig nu i debatten som visat sig vara väldigt känslig. Särskilt i ett samhälle som påstår sig vara uppbyggd på så kallad demokrati och frihet... Jag frågar mig ofta: Hur kan människor leva med denna vetskap = samvete och sedan fortsätta att låtsas "som om det regnar"! Eller kan man intala sig själv att maten som ligger på tallriken är gjord av sig själv och att sakerna man håller i handen växte på trädet utanför huset man bor i! Själv går jag nästan under av skuld när jag inser fakta! Men jag förstår också att ingenting heller blir ju bättre av att ignorera problemet med konsumtion eller tänka att en människa ändå inte gör någon skillnad! För det är inte sant! Med aktiva val och omformulering av begreppet FRIHET är glappet kanske ändå inte så stort! Det handlar ju kanske först och främst att göra sig FRI av behöver av materiella ting och sedan att göra sig FRI från alla påhittade krav och "måsten". För verkligen FRI är man väl när man själv bestämmer över sin tid och sina val och gör dem utifrån kärnan av sig själv och sina närmsta!
Men givetvis är ju allting relativt och som sagt ganska komplext. Nette Enström skriver ytterligare två saker som JAG funderar över (men inte kommer ta upp i detta inlägg):
1) Ty även rättvisemärkt och grönkapitalistisk konsumtion är i grunden ohållbar och nykolonial!
2) Ett samhälle som bygger på hänsynslöst utnyttjande av andra människor, djur och natur förtjänar sin undergång!
Jag vill gärna tro att det finns en inneboende kraft hos människor att agera mer solidariskt och mindre ekonomiskt och personligt vinstdrivande. Jag tror bara att den långa arbetstiden (8 h +) får de flesta att inte orka reflektera över vilken skillnad de skulle göra om man la om sitt fokus och verkligen upplevde de vinster som faktiskt kommer automatiskt med solidariska handling och bemötande i kombination med en minskad konsumtion... Men detta kräver en arbetstidsförkortning och det gynnar inte det ekonomiska samhället. Inte undra på att förslaget på 6 h arbetstid aldrig verkar gå igenom... För vad skulle hända om folk fick lite mer tid men mindre pengar i fickan? Ja, kanske skulle de värdesätta tiden och konsumera mindre!? Vilket skräckscenario... ;-)
/ Miss M
Läs hela artikeln från Fria Tidningen HÄR!
Lyssna på låten BUA HÄR!
Som i förra veckan t.ex. på programmet: "Landet brunsås" på SVT som under 30 min diskuterade KÖTT och köttindustri! Eller ännu mer aktuellt: igår ikväll när jag tog upp Fria Tidningen från i lördags (som jag var på väg att slänga i pappersinsamlingen) och läser rubriken för INLEDARE: Konsumtion som frihet eller slaveri! Det här sätter verkligen igång min hjärna - den blir stimulerad, kreativ och lite galen! Och jag vet att det kanske är svårt för många, men jag älskar lite "radikal brainstormeri"! Med en förankring till verkliga problem ska tilläggas! Ännu mer går jag igång på personer som verkligen tar ord till handling och visar på andra vägar än den som "går med strömmen"!
Nyfikna som jag hoppas att Ni nu är över vad min hjärna gjorde en trippel-volt av, ska jag här nu ta upp det som artikeln (delvis) berörde som tillika är det som jag ofta grubblar på! Ni kanske redan har gissat (!?) men för att göra frågan enkel:
Konsumtion - bra eller dåligt?
Och jag menar på riktigt! Inte med svaret: både och, dvs både bra och dåligt punkt slut! Många kanske suckar högt då men jag tycker att man kan aldrig diskutera för mycket eller för länge om denna fråga! VARFÖR? Jo, för att den är komplex men ändå ganska enkel: vi kommer aldrig kunna undfly det ansvar som kommer med konsumtion! Därför att den också ÄR så personligt förankrad! Trots köpstopp och andra fina metoder kommer vi inte kunna undgå att den finns. Därför bör den tas på allvar! Och därför bör alla som konsumerar verkligen fundera kring detta och ta ett beslut. Särskilt också eftersom den är så starkt förknippad med det som vi upplever som FRIHET idag! Nette Enström skriver (och jag håller med):
VÅR FRIHET ATT konsumera beror på att andra tvingas odla vår mat, producera våra prylar och serva oss med råvaror och arbetskraft. Livegenskap, slaveri och skuldslaveri är bärande delar i den globala ekonomi som ger oss "frihet".
Frågan bör alltså omformuleras: Frihet - på vems bekostnad?
Jag kan ibland bli väldigt deprimerad i min tanke av att MIN FRIHET faktiskt är på bekostnad av någon annan(s)... Och det är ju lika för alla; det går inte att komma ifrån när vi lever i ett samhälle som bygger på att man ska arbeta mycket för att då kunna "köpa sin frihet" i form av prylar till hemmet eller accessoarer kopplat till sitt utseende (eller något annat man konsumerar för att fylla sitt tomrum)! Den hårt styrda och kontrollerade (falska) frihet som innebär att hålla människor så pass upptagna med sina egna liv att de glömmer att det finns andra runt omkring dem som "bär upp" denna livsstil får mig verkligen att må illa. Som en riktigt dålig vinterkräksjuka... Demokrati med yttringsfrihet!? Ja, så länge man ser till att folk inte orkar yttra sig och sedan göra det så svårt som möjligt för dem som orkar.
Så för att göra något åt det kastar jag mig nu i debatten som visat sig vara väldigt känslig. Särskilt i ett samhälle som påstår sig vara uppbyggd på så kallad demokrati och frihet... Jag frågar mig ofta: Hur kan människor leva med denna vetskap = samvete och sedan fortsätta att låtsas "som om det regnar"! Eller kan man intala sig själv att maten som ligger på tallriken är gjord av sig själv och att sakerna man håller i handen växte på trädet utanför huset man bor i! Själv går jag nästan under av skuld när jag inser fakta! Men jag förstår också att ingenting heller blir ju bättre av att ignorera problemet med konsumtion eller tänka att en människa ändå inte gör någon skillnad! För det är inte sant! Med aktiva val och omformulering av begreppet FRIHET är glappet kanske ändå inte så stort! Det handlar ju kanske först och främst att göra sig FRI av behöver av materiella ting och sedan att göra sig FRI från alla påhittade krav och "måsten". För verkligen FRI är man väl när man själv bestämmer över sin tid och sina val och gör dem utifrån kärnan av sig själv och sina närmsta!
Men givetvis är ju allting relativt och som sagt ganska komplext. Nette Enström skriver ytterligare två saker som JAG funderar över (men inte kommer ta upp i detta inlägg):
1) Ty även rättvisemärkt och grönkapitalistisk konsumtion är i grunden ohållbar och nykolonial!
2) Ett samhälle som bygger på hänsynslöst utnyttjande av andra människor, djur och natur förtjänar sin undergång!
Jag vill gärna tro att det finns en inneboende kraft hos människor att agera mer solidariskt och mindre ekonomiskt och personligt vinstdrivande. Jag tror bara att den långa arbetstiden (8 h +) får de flesta att inte orka reflektera över vilken skillnad de skulle göra om man la om sitt fokus och verkligen upplevde de vinster som faktiskt kommer automatiskt med solidariska handling och bemötande i kombination med en minskad konsumtion... Men detta kräver en arbetstidsförkortning och det gynnar inte det ekonomiska samhället. Inte undra på att förslaget på 6 h arbetstid aldrig verkar gå igenom... För vad skulle hända om folk fick lite mer tid men mindre pengar i fickan? Ja, kanske skulle de värdesätta tiden och konsumera mindre!? Vilket skräckscenario... ;-)
/ Miss M
Läs hela artikeln från Fria Tidningen HÄR!
Lyssna på låten BUA HÄR!
måndag 12 september 2011
Ny frisyr = förändring = NEJ!
Den nya frisyren var det tänkt att representera en förändring! Det har blivit höst och nu när sommaren är över blir vardagen lite mer rutinartad! Vilket jag i och för sig gillar! Tiden jag får när barnen är på dagis och mannen på jobbet innebär att alla de där tankarna som snurrar i huvudet äntligen kan försökas att redas ut och konkretiseras/möjliggöras! För tankar finns det alltid gott om hos mig - men av feedback inte lika mycket! Dock kom ett gyllene tillfälle i förra veckan (tackar ödmjukast för detta) då jag hade möjligheten att prata/diskutera/brainstorma med en klok man. Och han sa till mig; "skriv ner dina tankar och funderingar så slipper du i alla fall älta det i ditt huvud" - bara det är befriande"! Och jag vet att han har rätt, så "here I go agin"!
Under helgen har jag funderat en hel del på livet och dess betydelse! Var på begravning i fredags då min gammelmormor gick bort för två veckor sedan. 88 år gammal! Inget oväntat och antagligen en befrielse för henne! Må hon äntligen vila i frid med sin man som hon saknade.
Det slog mig att inget är så starkt förknippat och relevant med minimalism som just döden! För när man väl sitter där på begravningsceremonin så inser man hur fruktansvärt orelevant prylar och utseende/image är, dvs det som hela konsumtions- och förväntningssamhället är uppbyggd på! För vem bryr sig då om vad man ägt och hur man såg ut under tiden man levde!? Och framför allt hur mycket pengar man la på detta! Helt ointressant! För saknaden och betydelsen ligger ju aldrig i antal prylar man ägde eller huruvida man såg ut under tiden man levde! Saknaden ligger ju alltid i de minnen man har av man gjorde tillsammans! Ja, saknaden ligger i de minnen man har av vad man gjorde tillsammans...
En av mina favoritartister; Kapten Röd sjunger i låten "Trasig": ... "när priset går upp kommer själen gå ner"... Och jag har funderat så mycket på just den raden! Ju mer pengar man lägger på att "fixa" sitt yttre (läs: förändra för att passa in) - ju längre kommer man faktiskt ifrån sitt inre! För mindre tid och energi kan man lägga på den inre resan och utvecklingen!
Med den insikten inser jag nu att en ny frisyr kanske inte innebära en förändring av mig själv eller en förändring av hur andra ska se mig (= bry sig om mig och tycka om mig) . Det är antagligen bara blott ett försök att skapa en (falsk) identitet, som av någon anledning blivit så viktig i vårt samhälle! Jag funderar ibland på varför det då är så att trots att man vet att de människor som verkar mest konfidenta oftast är de som känner sig mest osäkra, fortsätter man gång på gång att lura oss själva i att framgång och lycka sitter i utseende och image, i prylar och pengar! Jag har inget bra svar på den frågan! Men:
Kaptenen (Röd så klart) sjunger vidare i "Pantad och Såld" och konstaterar (och jag citerar för jag skulle inte kunna uttrycka det bättre själv):
Vissa offrar allting för ett par dagar på löpet!
Tror att kändisskapet ger dom lyckan på köpet!
Men när lamporna har slocknat karusellen dragit över
står dom utan själ som nåt spöke!
Men är du fri när du har fickan full av skuldsedlar?
Är du fri eller slav under guldkedjan?
Du är inte fri, det är så systemet fungerar!
Se hur vi faller nu när bubblan blir punkterad!
Jag tror att den överdrivna och det påhittade behovet av konsumtionen och ytlighet ligger i en TOMHET som i sin tur ligger i att vi inte har något att hålla fast vid. Vi behöver någon mening med livet. Men var denna kan finnas, det är det som är den stora frågan... Och kanske meningen med livet!?
Miss M
Under helgen har jag funderat en hel del på livet och dess betydelse! Var på begravning i fredags då min gammelmormor gick bort för två veckor sedan. 88 år gammal! Inget oväntat och antagligen en befrielse för henne! Må hon äntligen vila i frid med sin man som hon saknade.
Det slog mig att inget är så starkt förknippat och relevant med minimalism som just döden! För när man väl sitter där på begravningsceremonin så inser man hur fruktansvärt orelevant prylar och utseende/image är, dvs det som hela konsumtions- och förväntningssamhället är uppbyggd på! För vem bryr sig då om vad man ägt och hur man såg ut under tiden man levde!? Och framför allt hur mycket pengar man la på detta! Helt ointressant! För saknaden och betydelsen ligger ju aldrig i antal prylar man ägde eller huruvida man såg ut under tiden man levde! Saknaden ligger ju alltid i de minnen man har av man gjorde tillsammans! Ja, saknaden ligger i de minnen man har av vad man gjorde tillsammans...
En av mina favoritartister; Kapten Röd sjunger i låten "Trasig": ... "när priset går upp kommer själen gå ner"... Och jag har funderat så mycket på just den raden! Ju mer pengar man lägger på att "fixa" sitt yttre (läs: förändra för att passa in) - ju längre kommer man faktiskt ifrån sitt inre! För mindre tid och energi kan man lägga på den inre resan och utvecklingen!
Med den insikten inser jag nu att en ny frisyr kanske inte innebära en förändring av mig själv eller en förändring av hur andra ska se mig (= bry sig om mig och tycka om mig) . Det är antagligen bara blott ett försök att skapa en (falsk) identitet, som av någon anledning blivit så viktig i vårt samhälle! Jag funderar ibland på varför det då är så att trots att man vet att de människor som verkar mest konfidenta oftast är de som känner sig mest osäkra, fortsätter man gång på gång att lura oss själva i att framgång och lycka sitter i utseende och image, i prylar och pengar! Jag har inget bra svar på den frågan! Men:
Kaptenen (Röd så klart) sjunger vidare i "Pantad och Såld" och konstaterar (och jag citerar för jag skulle inte kunna uttrycka det bättre själv):
Vissa offrar allting för ett par dagar på löpet!
Tror att kändisskapet ger dom lyckan på köpet!
Men när lamporna har slocknat karusellen dragit över
står dom utan själ som nåt spöke!
Men är du fri när du har fickan full av skuldsedlar?
Är du fri eller slav under guldkedjan?
Du är inte fri, det är så systemet fungerar!
Se hur vi faller nu när bubblan blir punkterad!
Jag tror att den överdrivna och det påhittade behovet av konsumtionen och ytlighet ligger i en TOMHET som i sin tur ligger i att vi inte har något att hålla fast vid. Vi behöver någon mening med livet. Men var denna kan finnas, det är det som är den stora frågan... Och kanske meningen med livet!?
Miss M
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
