Tjejen fattar grejen!

INLEDARE i FRIA tidningen
av Caroline Looh:

"Eko-nomi, hushållning med resurser – på grekiska ironiskt nog. Men det är inte bara i Grekland som ekonomi i dag betyder allt annat än hushållning med resurser. Hela världsekonomin bygger på att varje gång ett lån tas skapas nya pengar, som sedan kan användas för att konsumera eller spekulera mera. Hur den fundamentalistiska ekonomismen påverkar ekosystemen har vi sett allt för länge. Men vad händer? Den politiska eliten har visserligen, mycket som en följd av Miljöpartiets idoga propåer, börjat diskutera inkludering av miljökostnader i de ekonomiska kalkylerna. Denna miljöekonomi syftar till att få en bättre hushållning med naturens resurser - men är den tillräckligt radikal?

Så gott som alla svenska partier förespråkar i dag miljöskatter och handel med utsläppsrätter för att komma till rätta med exkluderade miljökostnader. Miljöpolitiken utgår från att stigande kostnader leder till lägre resursförbrukning. Miljöförstöring ska tillskrivas ett negativt värde, att väga mot andra värden för att på så sätt uppnå en optimal slitagenivå. Problemet med ekosystemtjänster – såsom rening av vatten, pollinering av växter, jordförbättring och stabilisering av klimatet – är att de inte kostar något att utnyttja, de har ingen prislapp. Miljöekonomins utgångspunkt är att mötet mellan utbud och efterfrågan (på marknaden) leder till en effektiv resursförbrukning. Politikens uppgift är att ställa frågan: vill vi sätta pris på naturen?

Ett parti som verkar fråga sig just detta är Vänsterpartiet, som på senaste tiden seglat upp som ett nytt miljöparti. Att höra Jonas Sjöstedt konstatera att tillväxtekonomin är en återvändsgränd och att lånekarusellen måste hejdas är balsam för min gröna själ. Förra helgen anordnade partiet i Uppsala en heldag på temat Ekonomisk demokrati, Ekologisk ekonomi. För mig som mörkgrön och kritisk mot storskaliga statliga massproduktionsapparater och konsumtionsstimulerande bidrag är detta spännande. På liknande sätt som kapitalismen suger ut arbetare utnyttjas även ekosystemen. Vänsterpartiet bör tydliggöra samhällssystemets beroende av välmående ekosystemen. Rätt till heltidsarbete och större konsumtionsutrymme är månne inte en långsiktigt hållbar väg att gå. Istället för att öka medelklassens materiella standard kan fokus flyttas till minskade möjligheter att bli rik på den absurda spekulations- och lånekarusellen. I ett samhälle där priserna inte drivs upp av lån och spekulation går det att leva även på en ganska modest halvtidslön.

Miljöpolitiken skulle ha mycket att hämta i den ekologiska ekonomin. Där poängteras att utbytbarheten mellan olika former av kapital (naturkapital, humankapital, finansiellt kapital etcetera) är begränsad – möjligheten att byta ut ekosystemtjänster mot maskinellt utförande är oftast mycket liten eller närmast obefintlig. Detta syns tydligt bland annat i USA och Kina där bina försvunnit och inte längre utgör en gratis arbetskraft för att pollinera växter – istället får man betala människor som med fjädrar går runt och sprider pollen från ståndare till pistill.

Miljöpolitiken i det rådande ekonomistiska paradigmet försöker ta hand om problem när de redan har uppstått. Men vi behöver en politik som likt den ekologiska ekonomin från början tar hänsyn till naturens begränsningar och på så sätt minskar risken att problemen uppstår. Mänskliga och samhälleliga system kan aldrig vara fristående, de är helt beroende av naturen som skänker varor och tjänster helt oumbärliga för vår existens. Vi behöver en politik som ser till ekosystemens bärförmåga och anpassar människans aktiviteter efter denna"

/ Miss M undrar: Varför fattar inte ALLA det här...!?

Det känns BRA!

Jag rensar och rensar hela tiden nu! Varje dag sorterar jag ner i mina lådor - spara, skänka, sälja, slänga. Därmed känner jag också en underlig men skön lättnad i mitt hjärta! Det känns BRA! Bra att få ordning på sakerna (dessa döda ting som jag håller fast vid). Bra att välja ut det som verkligen betyder något och som jag faktiskt fortfarande har nytta av. Så mycket jag/vi har som inte används eller som (faktiskt) inte betyder så mycket längre. Och visst är det så (eller iaf borde vara så) att minnen ska sparas i hjärtat och hjärnan - inte i en kartong märkt med Minnen. Jag har dock en halv låda kvar med denna märkning; som får sparas ett tag till. Men det är mest av platsbrist som gör att de inte får stå framme.

Ikväll är jag också på väg till min första SWISH - klädbyte! Det känns positivt, men lite annorlunda, att träffa människor med samma känsla/tankar kring konsumtion. Eller som någon skrev (Leojes):

KONSUMERA ELLER KONSUMINDRA !?

Den bästa dealen man kan göra är väl att ge bort något som man själv inte har användning för längre till någon som vill använda den för att få (tillbaka) något som någon annan inte känner så mycket för längre och på så sätt blir den ny för mig!

Ibland (ganska ofta faktiskt) blir jag frustrerad över mentaliteten i samhället som fortfarande verkar köra på sina gamla spår:

- Ge så lite som möjligt - ta så mycket som möjligt!
- Köp och släng! Eller Köp och spara i låda!

Varför är det så svårt med:

- Ge så mycket som du kan - ta när du verkligen behöver det!
- Slit och släng! Eller: Slit och laga! samt: Köp och byt! Eller varför inte: Byt och byt! RE-CYCLE - aha!

Ja, mina vänner! Är det så svårt att ställa om tanken och sedan handlingen...!?

Miss M

FRIHET - på vems bekostnad?

Jag ska vara ärlig; jag konsumerar inte så mycket "nyheter" (tidning, TV, internet eller radio) som jag skulle vilja. Men då och då så tar jag faktiskt upp en media och läser/lyssnar/tittar väldigt ingående. Oftast råkar det dessutom också var så att vid dessa tillfällen snubblar jag direkt in en diskussion som redan fanns i mitt huvud!

Som i förra veckan t.ex. på programmet: "Landet brunsås" på SVT som under 30 min diskuterade KÖTT och köttindustri! Eller ännu mer aktuellt: igår ikväll när jag tog upp Fria Tidningen från i lördags (som jag var på väg att slänga i pappersinsamlingen) och läser rubriken för INLEDARE: Konsumtion som frihet eller slaveri! Det här sätter verkligen igång min hjärna - den blir stimulerad, kreativ och lite galen! Och jag vet att det kanske är svårt för många, men jag älskar lite "radikal brainstormeri"! Med en förankring till verkliga problem ska tilläggas! Ännu mer går jag igång på personer som verkligen tar ord till handling och visar på andra vägar än den som "går med strömmen"!

Nyfikna som jag hoppas att Ni nu är över vad min hjärna gjorde en trippel-volt av, ska jag här nu ta upp det som artikeln (delvis) berörde som tillika är det som jag ofta grubblar på! Ni kanske redan har gissat (!?) men för att göra frågan enkel:

Konsumtion - bra eller dåligt?

Och jag menar på riktigt! Inte med svaret: både och, dvs både bra och dåligt punkt slut! Många kanske suckar högt då men jag tycker att man kan aldrig diskutera för mycket eller för länge om denna fråga! VARFÖR? Jo, för att den är komplex men ändå ganska enkel: vi kommer aldrig kunna undfly det ansvar som kommer med konsumtion! Därför att den också ÄR så personligt förankrad! Trots köpstopp och andra fina metoder kommer vi inte kunna undgå att den finns. Därför bör den tas på allvar! Och därför bör alla som konsumerar verkligen fundera kring detta och ta ett beslut. Särskilt också eftersom den är så starkt förknippad med det som vi upplever som FRIHET idag! Nette Enström skriver (och jag håller med):

VÅR FRIHET ATT konsumera beror på att andra tvingas odla vår mat, producera våra prylar och serva oss med råvaror och arbetskraft. Livegenskap, slaveri och skuldslaveri är bärande delar i den globala ekonomi som ger oss "frihet".

Frågan bör alltså omformuleras: Frihet - på vems bekostnad?

Jag kan ibland bli väldigt deprimerad i min tanke av att MIN FRIHET faktiskt är på bekostnad av någon annan(s)... Och det är ju lika för alla; det går inte att komma ifrån när vi lever i ett samhälle som bygger på att man ska arbeta mycket för att då kunna "köpa sin frihet" i form av prylar till hemmet eller accessoarer kopplat till sitt utseende (eller något annat man konsumerar för att fylla sitt tomrum)! Den hårt styrda och kontrollerade (falska) frihet som innebär att hålla människor så pass upptagna med sina egna liv att de glömmer att det finns andra runt omkring dem som "bär upp" denna livsstil får mig verkligen att må illa. Som en riktigt dålig vinterkräksjuka... Demokrati med yttringsfrihet!? Ja, så länge man ser till att folk inte orkar yttra sig och sedan göra det så svårt som möjligt för dem som orkar.

Så för att göra något åt det kastar jag mig nu i debatten som visat sig vara väldigt känslig. Särskilt i ett samhälle som påstår sig vara uppbyggd på så kallad demokrati och frihet... Jag frågar mig ofta: Hur kan människor leva med denna vetskap = samvete och sedan fortsätta att låtsas "som om det regnar"! Eller kan man intala sig själv att maten som ligger på tallriken är gjord av sig själv och att sakerna man håller i handen växte på trädet utanför huset man bor i! Själv går jag nästan under av skuld när jag inser fakta! Men jag förstår också att ingenting heller blir ju bättre av att ignorera problemet med konsumtion eller tänka att en människa ändå inte gör någon skillnad! För det är inte sant! Med aktiva val och omformulering av begreppet FRIHET är glappet kanske ändå inte så stort! Det handlar ju kanske först och främst att göra sig FRI av behöver av materiella ting och sedan att göra sig FRI från alla påhittade krav och "måsten". För verkligen FRI är man väl när man själv bestämmer över sin tid och sina val och gör dem utifrån kärnan av sig själv och sina närmsta!

Men givetvis är ju allting relativt och som sagt ganska komplext. Nette Enström skriver ytterligare två saker som JAG funderar över (men inte kommer ta upp i detta inlägg):

1) Ty även rättvisemärkt och grönkapitalistisk konsumtion är i grunden ohållbar och nykolonial!

2) Ett samhälle som bygger på hänsynslöst utnyttjande av andra människor, djur och natur förtjänar sin undergång!

Jag vill gärna tro att det finns en inneboende kraft hos människor att agera mer solidariskt och mindre ekonomiskt och personligt vinstdrivande. Jag tror bara att den långa arbetstiden (8 h +) får de flesta att inte orka reflektera över vilken skillnad de skulle göra om man la om sitt fokus och verkligen upplevde de vinster som faktiskt kommer automatiskt med solidariska handling och bemötande i kombination med en minskad konsumtion... Men detta kräver en arbetstidsförkortning och det gynnar inte det ekonomiska samhället. Inte undra på att förslaget på 6 h arbetstid aldrig verkar gå igenom... För vad skulle hända om folk fick lite mer tid men mindre pengar i fickan? Ja, kanske skulle de värdesätta tiden och konsumera mindre!? Vilket skräckscenario... ;-)


/ Miss M

Läs hela artikeln från Fria Tidningen HÄR!
Lyssna på låten BUA HÄR!

Ny frisyr = förändring = NEJ!

Den nya frisyren var det tänkt att representera en förändring! Det har blivit höst och nu när sommaren är över blir vardagen lite mer rutinartad! Vilket jag i och för sig gillar! Tiden jag får när barnen är på dagis och mannen på jobbet innebär att alla de där tankarna som snurrar i huvudet äntligen kan försökas att redas ut och konkretiseras/möjliggöras! För tankar finns det alltid gott om hos mig - men av feedback inte lika mycket! Dock kom ett gyllene tillfälle i förra veckan (tackar ödmjukast för detta) då jag hade möjligheten att prata/diskutera/brainstorma med en klok man. Och han sa till mig; "skriv ner dina tankar och funderingar så slipper du i alla fall älta det i ditt huvud" - bara det är befriande"! Och jag vet att han har rätt, så "here I go agin"!

Under helgen har jag funderat en hel del på livet och dess betydelse! Var på begravning i fredags då min gammelmormor gick bort för två veckor sedan. 88 år gammal! Inget oväntat och antagligen en befrielse för henne! Må hon äntligen vila i frid med sin man som hon saknade.

Det slog mig att inget är så starkt förknippat och relevant med minimalism som just döden! För när man väl sitter där på begravningsceremonin så inser man hur fruktansvärt orelevant prylar och utseende/image är, dvs det som hela konsumtions- och förväntningssamhället är uppbyggd på! För vem bryr sig då om vad man ägt och hur man såg ut under tiden man levde!? Och framför allt hur mycket pengar man la på detta! Helt ointressant! För saknaden och betydelsen ligger ju aldrig i antal prylar man ägde eller huruvida man såg ut under tiden man levde! Saknaden ligger ju alltid i de minnen man har av man gjorde tillsammans! Ja, saknaden ligger i de minnen man har av vad man gjorde tillsammans...

En av mina favoritartister; Kapten Röd sjunger i låten "Trasig": ... "när priset går upp kommer själen gå ner"... Och jag har funderat så mycket på just den raden! Ju mer pengar man lägger på att "fixa" sitt yttre (läs: förändra för att passa in) - ju längre kommer man faktiskt ifrån sitt inre! För mindre tid och energi kan man lägga på den inre resan och utvecklingen!

Med den insikten inser jag nu att en ny frisyr kanske inte innebära en förändring av mig själv eller en förändring av hur andra ska se mig (= bry sig om mig och tycka om mig) . Det är antagligen bara blott ett försök att skapa en (falsk) identitet, som av någon anledning blivit så viktig i vårt samhälle! Jag funderar ibland på varför det då är så att trots att man vet att de människor som verkar mest konfidenta oftast är de som känner sig mest osäkra, fortsätter man gång på gång att lura oss själva i att framgång och lycka sitter i utseende och image, i prylar och pengar! Jag har inget bra svar på den frågan! Men:

Kaptenen (Röd så klart) sjunger vidare i "Pantad och Såld" och konstaterar (och jag citerar för jag skulle inte kunna uttrycka det bättre själv):

Vissa offrar allting för ett par dagar på löpet!
Tror att kändisskapet ger dom lyckan på köpet!
Men när lamporna har slocknat karusellen dragit över
står dom utan själ som nåt spöke!

Men är du fri när du har fickan full av skuldsedlar?
Är du fri eller slav under guldkedjan?
Du är inte fri, det är så systemet fungerar!
Se hur vi faller nu när bubblan blir punkterad!

Jag tror att den överdrivna och det påhittade behovet av konsumtionen och ytlighet ligger i en TOMHET som i sin tur ligger i att vi inte har något att hålla fast vid. Vi behöver någon mening med livet. Men var denna kan finnas, det är det som är den stora frågan... Och kanske meningen med livet!?

Miss M

Grön kommunikation

När när andra säger det bättre än en själv tycker jag det är helt ok att sprida bra texter och kommunikation vidare! Läs här Victoria Olaussons inspirationstext om grön kommunikation:

Ingen mer to-do-lista
En av de största förändringarna som har skett de senaste decennierna här i Västvärlden är att människor (när de inte arbetar) strävar efter att stryka saker som hamnat på den privata ’att-göra-listan’ för att istället flytta fokus till sin nöjeslista. Detta görs med hjälp av olika verktyg som diskmaskin, tvättmaskin, hämtmat, kanske städhjälp osv.

Istället för hushållsplikter ägnar vi oss åt shopping, träning, att gå ut och äta, vänner, familj, eller varför inte personlig utveckling – att hitta oss själva. 
På tal om personlig utveckling så vet jag inte om ni har fyllt i ett sådant där ”livshjul” någon gång. Där ska man betygsätta alla olika livsbitar efter hur bra de funkar just nu vänner, familj, karriär, träning, mental hälsa osv. Syftet är att inte eftersätta någon bit för då ”rullar hjulet ojämnt”. Men det finns ingen bit för plikter.

Ett rikt liv
I grunden känns väl det här som en fantastisk utveckling. Så länge inte det hela resulterar i en enda lång egotripp eller shoppingäventyr (det finns ju somliga tendenser som pekar på att så kan vara fallet också). Men visst rymmer denna nyfunna fritid oändliga möjligheter till ett rikt liv.

Hållbarhet som njutning
Men om vårt övergripande fokus är att gå från plikt till nöje så måste även hållbarhet göra den resan. Inte bara resan där vi talar lite tystare om katastrofscenariot och lite mer om lösningarna. Utan måhända resan där hållbarhet färdas hela vägen över till att bli en njutning. 
Kan tilläggsisolera huset, sänka inomhustemperaturen, byta glödlampor eller trassla med elavtal ses som nöje för någon annan än den mest inbitna miljömuppen, undrar ni kanske nu?

Vad är konceptet?
Om det ska lyckas gäller det att leta efter det övergripande lustfyllda koncept som man kan smita in i för att marknadsföra hållbar utveckling som ett nöje.

Ett högre syfte
Korsbefruktar vi hållbarhet med just personlig utveckling så hittar vi en övergripande möjlighet. För essensen hos många av de mest framträdande talarna är att vi människor inte kan bli lyckliga om vi bara tänker på oss själva, våra egna val, vårt eget livshjul och vår egen njutning. Det är vårt bidrag till världen och vårt högre syfte som skänker oss den mening i tillvaron som behövs för en djupare tillfredsställelse. Så det kanske är på detta vis vi ska sälja miljöfrågorna. Inte som ett i bakgrunden gnagande samvete om att vi gör världen ont för att vi inte har tid med något annat, utan genom att visa människor vilken tillfredsställelse det kan ge att bidra positivt.

Minimalist javisst
En annan möjlighet till bra branding av miljöfrågorna är att hänga på olika trender som exempelvis minimalism. Bloggen mnmlist.com är en av världens mest lästa. Minimalister sjunger enkelhetens och långsamhetens lov. Här talar man om nöjet i att vandra barfota över en strand istället för att shoppa skor. Att njuta av varje tugga mat av noga utvalda råvaror istället för att vräka i sig alltför mycket skräpmat på en budgetrestaurang. En minimalist påminner sig själv om att det bästa i livet är gratis.
Hur som helst behöver vi visa att vägen är lockande om vi ska få andra att hänga på.

En vacker vårdag som denna känns det inte så svårt att se det goda i det enkla och gå ut och njuta i solen. Det tänker jag göra nu. Häng med!

Hållbar Inspiration i april 2011,

Victoria Olausson
Sensemakers

Victoria Olausson är hållbar inspiratör, författare och expert på grön kommunikation. Victoria började arbeta med miljökommunikation 2005 och har följt det exploderande intresset för såväl klimat som ekologi hack i häl sedan dess. Hon är även aktuell med boken ’Grön kommunikation’. På hennes seminarium så går hon igenom metoder för att kommunicera miljö, och tittar på många exempel av hur andra har lyckats.

Vardagslyx & Lycka - del II

Ja, en vecka sedan sist men fortfarande i mina tankar! Det här med lycka alltså. För det som jag även fick höra via media förra söndagen, men denna gången på TV-programmet "Jakten på lycka" med sköna Hanna Hellquist lite senare på kvällen var mycket intressant.

Det var sista avsnittet på programmet och det utvärderades huruvida vi kan lära oss att bli "lyckligare". Själva övningarna som försökspersonerna från Gnesta testat under ett par veckor gav förvisserligggen en viss ökad lycka och jag betvivlar egentligen inte att vi med tex mindfullness kan få en ökad medvetenhet och därmed större KASAM = större ödmjukhet inför livet & en känsla av att vara "lyckligare". I alla fall om man jämför med hur livet "rullar på som vanligt" och man känner sig lite som en hamster i ett hjul...

Det som egentligen bryr mitt huvud är fortfarande det här med vilka signaler och bilder som vi bombarderas med dagligen från olika håll och kanter. Kanske egentligen lite omedvetet. För vi är ju så vana vid dem, alla ideal och trender som ständigt dyker upp på vår näthinna. Svårt att missa om man har en TV eller befinner sig i stan någon gång då och då... Här tänker jag dock att man faktiskt kan göra medvetna val. T.ex. genom att aktivt välja TV-program och kanaler samt hålla oss borta från shopping lite oftare. För jag vet ju själv att så fort man hamnar i ett köpcenter så det är jättesvårt att INTE konsumera och tänka: "Jag skulle verkligen behöva den där prylen"! Ordet "behöva" har ju fått en lite snedvriden betydelse nu för tiden... Precis som att man "behöver" en tröja till när man har 25 st sedan tidigare! Och övertygelsen ligger i att; det är ju en annan nyans än de andra, eller; de andra är så gamla (typ 6 månader)... osv.

Men för att inte gå ifrån programmet och temat för mycket; det fanns tre uttalande som fastnade i mina tankar mer än något i "Jakten på lycka":

Det första var ett försök att identifiera vad lycka är. En tittare hade mailade till Hanna följande kriterier:

1) Något att göra
2) Någon att älska
3) Något att se fram emot

Det andra var en jämförelse i stil med: Lycka är som bantning! Alla vet hur man ska göra men försöker ändå ständigt med olika snabba mirakelkurer med utlovade resultat... Och misslyckas! Vi vet ju alla att det finns inga "shortcuts" (genvägar) här i livet - det är hårt arbete som gäller. Eller, ett annat alternativ och något jag själv måste lära mig; att släppa taget lite grann (kontrollbehov)...

Det tredje var en engelsk liten tant som sa att: Ju mer du fokuserar inåt på dig själv ju olyckligare blir du! Hon menade att man finner lyckan genom att inte vara så egoistsikt inställd och istället fokusera mer på andra och på omgivningen. Ju mer du fokuserar på dig själv ju mer missar du av livet (du blir blind). Det är från andra du får glädje.

Jag tycker att alla uttalanden är mycket tänkvärda. Så pass att jag inte vill skriva mer nu utan hoppas alla ni (få) som eventuellt läser detta inlägg tar denna söndag till att beakta dem lite närmare (än vanligt)! Se det som lite vardagslyx att tänka på hur du kan bli lite lyckligare i din vardag...

Kram
Miss M

Vardagslyx & Lycka - del 1

I helgen när jag åkte bil lyssnade jag på P3 och följde tre "humor"kvinnors analys om VARDAGSLYX... De pratade glatt om doftljus, skumbad, färglada diskborsta och diverse saker som vissa antagligen klassar som vardagslyx, dvs något som är utöver vardagen, eller sätter lite "piff" på den. Jag måste erkänna att det inte roade mig det minsta och att jag tyckte att diskussionen blev ganska tråkig trots att det var lite humor inbakat i det hela...

Behöver vi egentligen vardagslyx kan man ju fråga sig!? På ett sätt innebär det då att man har det så tråkigt över lag att man måste unna sig något extra ibland... Eller? Kanske att hårddra det lite, men jag känner ändå att jag måste fundera vidare på det här då LIVET ju faktiskt ÄR vardagen, eller i alla fall en stor del av den. Sen ska man ha saker att se fram emot givetvis, men om inte 07-17 känns stimulerande och meningsfull: vad går livet då ut på? Jobba, tjäna pengar, konsumera... Kvällarna spenderas med trötta ögon framför TV:n och helgen går alldeles för fort... Hm.

Ok, men vidare: En bit in i programmet vände diskussion (fråga mig inte hur) men kvinnorna började prata om föräldralediga bloggande mammor! De menade att mammorna istället för att skriva om hur svårt det är att "livspuzzla" istället borde släppa datorn och sluta att berätta för världen vad de gör med sina små bebbar hala dagarna! Vidare informerades att någon undersökning visat att just småbarnsmammors vardagslyx var att "ha en stund för sig själva"! Bäst var det när: 1) barnen lagt sig på kvällen, eller (och hör nu här), 2) när mannen var på jobbet eller på träningen! Här började programmet roa mig en aning! För jag tror inte de var inte helt fel ute där, hur komiskt det än kanske låter kunde jag för en stund faktiskt känna igen mig. Aldrig förr har jag varit i så stort behov som "att få en stund för mig själv" som nu, tre & ett halvt år efter vår förstfödda! Men att kalla ensamhet för vardagslyx! Det vet jag inte om jag håller med om.

Vidare berättar en av programledarna att hon ibland undrade om hennes "mamma"-väninna spenderat vissa kvällar på hemliga herionfester, men senare konstaterat att det var bara 1-åringen som haft vinterkräksjukan... Ja, livet förändras verkligen med småbarn.

I alla fall, för att gå vidare med det här med vardagslyx; Vad är det? Finns det? Behövs det? Hur skapas isf behoven? Enligt P3: av trötta, bloggande MAMMOR som dels behöver en stund för sig själva efter att tagit hand om sina snoriga, skrikiga och trotsande barn men dels även det faktum att (läs noga här för det känns som en viktig del):

de faktisk SKAPAR för "andra hårt arbetande människor" EN ROMANTISK DRÖM om att dricka latte på stan med andra mammor, baka bullar (eller surdegsbröd som också vardagslyx enligt Tredspanarna från Sthlm - kommer snart till oss "övriga" lantisar för övrigt vill jag för övrigt meddela), promenera i vårsolen mm. Dvs allt förutom att gå till jobbet "som vanligt", vilket då m.a.o kallas vardagslyx!

En tredje och sista sak jag vill ta upp som framgick som ett statement i programmet: Vardagslyx har uppkommit som ett resultat av industrialismen! När kvinnan började förvärvsarbeta hamnade de direkt i den beryktade "kvinnofällan" med dubbeljobb (marknaden + hemmet). För när hör vi egentligen en man uttrycka: jag skulle verkligen behöva lite vardagslyx!?

Men jag tror att de P3 är något på spåret där. Jag tänker när det gäller kvinnor att vardagslyx mer handlar om en önskning om en förändring i livssituationen. Inte nödvändigtvis att sluta jobba helt eller gå tillbaka till "hemmafrustiden", som snarare en känsla av att sitta fast och känna för mycket ansvar (för både inkomst och hem). Hon är en "thinker" vilket givetvis också kan vara bra, och i många fall löser flera problem, som t.ex livspuzzlet. Män generellt tror jag funderar inte så mycket i dessa termer. Han är en "doer" som gör det som krävs, men gärna inte mer. Men sedan är män också bättre än kvinnor på att "ta för sig" det som behövs för att kompensera upp detta "tryck" av ekonomisk och ibland praktisk ansvar.

Många tankar om detta blir det.

Men avslutningsvis; vad tror jag om allt det här: ... oavsett om vi alla ibland behöver en stund för oss själva (vilket är helt naturligt och borde inte kallas för "lyx") jag tror det är en INBILLAD BLUFF men också en JÄMSTÄLLDHETSFRÅGA!

Jag tror snarare att det kan det bero på hur samhället har tryckt in oss i ofrivilliga fack där livet bara gå ut på samma sak: jobba & konsumera - kvinna som man! Men sedan har kvinnan kvar samma uppgifter som tidigare. Vidare har samhället låst in oss människor i vissa värderingar och åsikter som att: "om jag bara köper den där prylen så blir jag lycklig", "om jag bara åker till det stället så blir jag lycklig", "om vi bara har lite större hus så blir den nog bättre", "om jag köper de där skorna så blir festen nog trevligare och mina vänner kan avundas mig en kväll".... Ja. listan kan göras lång och trots att många inte vill erkänna detta fenomen så ÄR det faktiskt så:

Vi lever i TRYGGHETSNARKOMANERNAS LAND som en bra författare skrev. Punkt slut på det.

Men tro nu inte att JAG är särskilt lycklig eller harmonisk, eller har lösning för den delen. Det är ju därför som jag har just denna blogg - för att fundera och bolla med Er därute. Om att hitta ett alternativ som passar individen. Men tvärtom som man kanske skulle kunna tro utifrån så pendlar jag själv kraftigt just nu vad gäller känslan av att "vara lycklig". Men intresset och funderingarna på dessa begrepp som verkar styra våra liv med järnhandske kan jag inte släppa!

Visst vill man vara lycklig, harmonisk och känna lite lyx ibland, oavsett om ett bubbelbad med ett glas glas vin är lyx för några och tillgången till rent vatten är lyx för andra. Men då måste man ju och vrida och vända lite på teorier om varför det är så och om det så fall går att göra något för att uppnå det!? Det har ju blivit en så stor industri - kanske den största just nu; gym med olika klasser och personliga tränare, skönhetsbehandlingar, KBT, mindfullness och mycket mer. Alla vill tjäna pengar på att få oss "olyckliga människor" att må lite bättre! Det är så ekonomin snurrar.

Dagens slutsats: Vi behöver alla lite avkoppling ibland, en sk "stund för oss själva". Inget annat är rimligt i ett 8 h arbetssystem med uppmuntran till överprestation. Men faktum är också att det samhället som vi lever i vill få oss att TRO att vi är olyckliga genom att peka på det som vi inte har/eller det som skulle vara få oss att "må lite bättre" (ref. till ovan "om jag bara...") så att vi kan gå och köpa oss mer lycka! Och detta tycker jag är FEL!

Slut på Vardagslyx & Lycka - del 1.

KRAM
Miss M - som fortfarande tror att man "blir lyckligare" (läs: känner sig friare) snarare genom att dra bort än att lägga till (en massa onödiga ting)!

Rensa för livet...

... är verkligen ett bra namn på den kampanj som fantastiska Loppi drivit i början året. Jag kör själv på samma tema nu när jag öppnat min Bloppis: LOPPE-SHOPPEN här på Blogger!

Jag har börjat med att rensa bland barnens kläder och kommer övergå till barnprylar, vuxenkläder, inredning, böcker, skor mm. En del av det som jag producerar själv kanske slängs in; så som haklappar och förkläde till barn i återvunnen vaxduk för härliga färgglada 50, 60, 70-talet!

Det är en härlig känsla att rensa ut bland allt man samlat på sig genom åren. En befrielse helt klart! Att man samlar på sig så mycket är egentligen helt oförståeligt, och att vissa saker bara används under en mycket kort period/ett fåtal gånger (kanske tom bara en gång!) eller inte alls då de var ett ogenomtänkt köp är ju nästan pinsamt. Tänk så många saker som ligger därhemma hos folk som kunna glädja andra...! Nyproduktion är faktiskt överskattat när det finns så mycket schysst och bättre 2nd hand! En ny pryl ser ju ändå begagnad ut efter ett par dagar. Och för att inte tala om bilar som så fort de rullar ut ur parkeringen på företaget sjunker så ofantligt i pris... Vilken knasig och begriplig marknad!

Jag leker lite med tanken att om man skulle sluta producera materiella ting (räkna bort mat) från och med idag - hur länge skulle det då ta innan alla de produkter som finns i världen skulle vara så slitna att de var helt obrukbara... Lägg då till hur man kan omvandla och återvinna vissa "färdiganvända" produkter till nya! Bort med "slit-och-släng-konceptet"! Jag tänker; vilken j-vla kreativitet och uppfinningsrikedom människorna skulle komma med... Men skulle priserna på ting bli dyrare? Ja, antagligen! Men kanske skulle vi då inse att vi inte behöver så många saker för att vara lyckliga...? Priset kanske äntligen skulle bli den rätta!? Och kanske den mest lockande tanken för mig: skulle vi känna en större solidarisk känsla och bli mer generösa i våra handlingar...? Min romantiska sida vill tro så i alla fall.

Jag skulle vilja utveckla dessa tankar mer men det lördag och barnen leker "piratskepp" här i köket. Nu ska njuta av att se deras fantasi växer fram.


Kram Miss M

P.S. 1 Skulle 250 år vara helt galet gissat?

P.S. 2 Givetvis funderar jag på det här med arbetslöshet om saker skulle skuta produceras, men om vi inte behöver köpa så många prylar behöver vi ju inte lika mycket pengar! Tiden skulle kunna gå åt att tillsammans planera hur vi skulle kunna producera mer effektiv mat som räcker åt alla!

P.S. 3 Jag vet att det är mer komplext än ovan nämnda saker, men ge mig lite "cred". Jag har precis upptagit bloggen igen och min hjärna exploderar av tankar och idéer!

P.S. 4 Det här med P.S. är så typiskt mig. Jag kommer hela tiden på nya saker jag vill få fram. Ska försöka sluta med det.

P.S. 5 Förlåt! Det är som en förbannelse. Nu slutar jag. Punkt.

NYTT ÅR...

... kräver nya tag och försök! Jag återupptar bloggandet av min tankar om en mer minimalistisk och harmonisk livstil! Har dessutom också nyss lagt upp en ny blogg och facebook-sida: LOPPE-SHOPPEN! Är precis det som det låter som - en bloppis för alla loppis-älskare!

"Gamla ting söker nya ägare"...

Klicka här för att komma till LOPPE-SHOPPEN!


Mvh
Miss Minimalistic