Ja, en vecka sedan sist men fortfarande i mina tankar! Det här med lycka alltså. För det som jag även fick höra via media förra söndagen, men denna gången på TV-programmet "Jakten på lycka" med sköna Hanna Hellquist lite senare på kvällen var mycket intressant.
Det var sista avsnittet på programmet och det utvärderades huruvida vi kan lära oss att bli "lyckligare". Själva övningarna som försökspersonerna från Gnesta testat under ett par veckor gav förvisserligggen en viss ökad lycka och jag betvivlar egentligen inte att vi med tex mindfullness kan få en ökad medvetenhet och därmed större KASAM = större ödmjukhet inför livet & en känsla av att vara "lyckligare". I alla fall om man jämför med hur livet "rullar på som vanligt" och man känner sig lite som en hamster i ett hjul...
Det som egentligen bryr mitt huvud är fortfarande det här med vilka signaler och bilder som vi bombarderas med dagligen från olika håll och kanter. Kanske egentligen lite omedvetet. För vi är ju så vana vid dem, alla ideal och trender som ständigt dyker upp på vår näthinna. Svårt att missa om man har en TV eller befinner sig i stan någon gång då och då... Här tänker jag dock att man faktiskt kan göra medvetna val. T.ex. genom att aktivt välja TV-program och kanaler samt hålla oss borta från shopping lite oftare. För jag vet ju själv att så fort man hamnar i ett köpcenter så det är jättesvårt att INTE konsumera och tänka: "Jag skulle verkligen behöva den där prylen"! Ordet "behöva" har ju fått en lite snedvriden betydelse nu för tiden... Precis som att man "behöver" en tröja till när man har 25 st sedan tidigare! Och övertygelsen ligger i att; det är ju en annan nyans än de andra, eller; de andra är så gamla (typ 6 månader)... osv.
Men för att inte gå ifrån programmet och temat för mycket; det fanns tre uttalande som fastnade i mina tankar mer än något i "Jakten på lycka":
Det första var ett försök att identifiera vad lycka är. En tittare hade mailade till Hanna följande kriterier:
1) Något att göra
2) Någon att älska
3) Något att se fram emot
Det andra var en jämförelse i stil med: Lycka är som bantning! Alla vet hur man ska göra men försöker ändå ständigt med olika snabba mirakelkurer med utlovade resultat... Och misslyckas! Vi vet ju alla att det finns inga "shortcuts" (genvägar) här i livet - det är hårt arbete som gäller. Eller, ett annat alternativ och något jag själv måste lära mig; att släppa taget lite grann (kontrollbehov)...
Det tredje var en engelsk liten tant som sa att: Ju mer du fokuserar inåt på dig själv ju olyckligare blir du! Hon menade att man finner lyckan genom att inte vara så egoistsikt inställd och istället fokusera mer på andra och på omgivningen. Ju mer du fokuserar på dig själv ju mer missar du av livet (du blir blind). Det är från andra du får glädje.
Jag tycker att alla uttalanden är mycket tänkvärda. Så pass att jag inte vill skriva mer nu utan hoppas alla ni (få) som eventuellt läser detta inlägg tar denna söndag till att beakta dem lite närmare (än vanligt)! Se det som lite vardagslyx att tänka på hur du kan bli lite lyckligare i din vardag...
Kram
Miss M
söndag 20 mars 2011
måndag 14 mars 2011
Vardagslyx & Lycka - del 1
I helgen när jag åkte bil lyssnade jag på P3 och följde tre "humor"kvinnors analys om VARDAGSLYX... De pratade glatt om doftljus, skumbad, färglada diskborsta och diverse saker som vissa antagligen klassar som vardagslyx, dvs något som är utöver vardagen, eller sätter lite "piff" på den. Jag måste erkänna att det inte roade mig det minsta och att jag tyckte att diskussionen blev ganska tråkig trots att det var lite humor inbakat i det hela...
Behöver vi egentligen vardagslyx kan man ju fråga sig!? På ett sätt innebär det då att man har det så tråkigt över lag att man måste unna sig något extra ibland... Eller? Kanske att hårddra det lite, men jag känner ändå att jag måste fundera vidare på det här då LIVET ju faktiskt ÄR vardagen, eller i alla fall en stor del av den. Sen ska man ha saker att se fram emot givetvis, men om inte 07-17 känns stimulerande och meningsfull: vad går livet då ut på? Jobba, tjäna pengar, konsumera... Kvällarna spenderas med trötta ögon framför TV:n och helgen går alldeles för fort... Hm.
Ok, men vidare: En bit in i programmet vände diskussion (fråga mig inte hur) men kvinnorna började prata om föräldralediga bloggande mammor! De menade att mammorna istället för att skriva om hur svårt det är att "livspuzzla" istället borde släppa datorn och sluta att berätta för världen vad de gör med sina små bebbar hala dagarna! Vidare informerades att någon undersökning visat att just småbarnsmammors vardagslyx var att "ha en stund för sig själva"! Bäst var det när: 1) barnen lagt sig på kvällen, eller (och hör nu här), 2) när mannen var på jobbet eller på träningen! Här började programmet roa mig en aning! För jag tror inte de var inte helt fel ute där, hur komiskt det än kanske låter kunde jag för en stund faktiskt känna igen mig. Aldrig förr har jag varit i så stort behov som "att få en stund för mig själv" som nu, tre & ett halvt år efter vår förstfödda! Men att kalla ensamhet för vardagslyx! Det vet jag inte om jag håller med om.
Vidare berättar en av programledarna att hon ibland undrade om hennes "mamma"-väninna spenderat vissa kvällar på hemliga herionfester, men senare konstaterat att det var bara 1-åringen som haft vinterkräksjukan... Ja, livet förändras verkligen med småbarn.
I alla fall, för att gå vidare med det här med vardagslyx; Vad är det? Finns det? Behövs det? Hur skapas isf behoven? Enligt P3: av trötta, bloggande MAMMOR som dels behöver en stund för sig själva efter att tagit hand om sina snoriga, skrikiga och trotsande barn men dels även det faktum att (läs noga här för det känns som en viktig del):
de faktisk SKAPAR för "andra hårt arbetande människor" EN ROMANTISK DRÖM om att dricka latte på stan med andra mammor, baka bullar (eller surdegsbröd som också vardagslyx enligt Tredspanarna från Sthlm - kommer snart till oss "övriga" lantisar för övrigt vill jag för övrigt meddela), promenera i vårsolen mm. Dvs allt förutom att gå till jobbet "som vanligt", vilket då m.a.o kallas vardagslyx!
En tredje och sista sak jag vill ta upp som framgick som ett statement i programmet: Vardagslyx har uppkommit som ett resultat av industrialismen! När kvinnan började förvärvsarbeta hamnade de direkt i den beryktade "kvinnofällan" med dubbeljobb (marknaden + hemmet). För när hör vi egentligen en man uttrycka: jag skulle verkligen behöva lite vardagslyx!?
Men jag tror att de P3 är något på spåret där. Jag tänker när det gäller kvinnor att vardagslyx mer handlar om en önskning om en förändring i livssituationen. Inte nödvändigtvis att sluta jobba helt eller gå tillbaka till "hemmafrustiden", som snarare en känsla av att sitta fast och känna för mycket ansvar (för både inkomst och hem). Hon är en "thinker" vilket givetvis också kan vara bra, och i många fall löser flera problem, som t.ex livspuzzlet. Män generellt tror jag funderar inte så mycket i dessa termer. Han är en "doer" som gör det som krävs, men gärna inte mer. Men sedan är män också bättre än kvinnor på att "ta för sig" det som behövs för att kompensera upp detta "tryck" av ekonomisk och ibland praktisk ansvar.
Många tankar om detta blir det.
Men avslutningsvis; vad tror jag om allt det här: ... oavsett om vi alla ibland behöver en stund för oss själva (vilket är helt naturligt och borde inte kallas för "lyx") jag tror det är en INBILLAD BLUFF men också en JÄMSTÄLLDHETSFRÅGA!
Jag tror snarare att det kan det bero på hur samhället har tryckt in oss i ofrivilliga fack där livet bara gå ut på samma sak: jobba & konsumera - kvinna som man! Men sedan har kvinnan kvar samma uppgifter som tidigare. Vidare har samhället låst in oss människor i vissa värderingar och åsikter som att: "om jag bara köper den där prylen så blir jag lycklig", "om jag bara åker till det stället så blir jag lycklig", "om vi bara har lite större hus så blir den nog bättre", "om jag köper de där skorna så blir festen nog trevligare och mina vänner kan avundas mig en kväll".... Ja. listan kan göras lång och trots att många inte vill erkänna detta fenomen så ÄR det faktiskt så:
Vi lever i TRYGGHETSNARKOMANERNAS LAND som en bra författare skrev. Punkt slut på det.
Men tro nu inte att JAG är särskilt lycklig eller harmonisk, eller har lösning för den delen. Det är ju därför som jag har just denna blogg - för att fundera och bolla med Er därute. Om att hitta ett alternativ som passar individen. Men tvärtom som man kanske skulle kunna tro utifrån så pendlar jag själv kraftigt just nu vad gäller känslan av att "vara lycklig". Men intresset och funderingarna på dessa begrepp som verkar styra våra liv med järnhandske kan jag inte släppa!
Visst vill man vara lycklig, harmonisk och känna lite lyx ibland, oavsett om ett bubbelbad med ett glas glas vin är lyx för några och tillgången till rent vatten är lyx för andra. Men då måste man ju och vrida och vända lite på teorier om varför det är så och om det så fall går att göra något för att uppnå det!? Det har ju blivit en så stor industri - kanske den största just nu; gym med olika klasser och personliga tränare, skönhetsbehandlingar, KBT, mindfullness och mycket mer. Alla vill tjäna pengar på att få oss "olyckliga människor" att må lite bättre! Det är så ekonomin snurrar.
Dagens slutsats: Vi behöver alla lite avkoppling ibland, en sk "stund för oss själva". Inget annat är rimligt i ett 8 h arbetssystem med uppmuntran till överprestation. Men faktum är också att det samhället som vi lever i vill få oss att TRO att vi är olyckliga genom att peka på det som vi inte har/eller det som skulle vara få oss att "må lite bättre" (ref. till ovan "om jag bara...") så att vi kan gå och köpa oss mer lycka! Och detta tycker jag är FEL!
Slut på Vardagslyx & Lycka - del 1.
KRAM
Miss M - som fortfarande tror att man "blir lyckligare" (läs: känner sig friare) snarare genom att dra bort än att lägga till (en massa onödiga ting)!
Behöver vi egentligen vardagslyx kan man ju fråga sig!? På ett sätt innebär det då att man har det så tråkigt över lag att man måste unna sig något extra ibland... Eller? Kanske att hårddra det lite, men jag känner ändå att jag måste fundera vidare på det här då LIVET ju faktiskt ÄR vardagen, eller i alla fall en stor del av den. Sen ska man ha saker att se fram emot givetvis, men om inte 07-17 känns stimulerande och meningsfull: vad går livet då ut på? Jobba, tjäna pengar, konsumera... Kvällarna spenderas med trötta ögon framför TV:n och helgen går alldeles för fort... Hm.
Ok, men vidare: En bit in i programmet vände diskussion (fråga mig inte hur) men kvinnorna började prata om föräldralediga bloggande mammor! De menade att mammorna istället för att skriva om hur svårt det är att "livspuzzla" istället borde släppa datorn och sluta att berätta för världen vad de gör med sina små bebbar hala dagarna! Vidare informerades att någon undersökning visat att just småbarnsmammors vardagslyx var att "ha en stund för sig själva"! Bäst var det när: 1) barnen lagt sig på kvällen, eller (och hör nu här), 2) när mannen var på jobbet eller på träningen! Här började programmet roa mig en aning! För jag tror inte de var inte helt fel ute där, hur komiskt det än kanske låter kunde jag för en stund faktiskt känna igen mig. Aldrig förr har jag varit i så stort behov som "att få en stund för mig själv" som nu, tre & ett halvt år efter vår förstfödda! Men att kalla ensamhet för vardagslyx! Det vet jag inte om jag håller med om.
Vidare berättar en av programledarna att hon ibland undrade om hennes "mamma"-väninna spenderat vissa kvällar på hemliga herionfester, men senare konstaterat att det var bara 1-åringen som haft vinterkräksjukan... Ja, livet förändras verkligen med småbarn.
I alla fall, för att gå vidare med det här med vardagslyx; Vad är det? Finns det? Behövs det? Hur skapas isf behoven? Enligt P3: av trötta, bloggande MAMMOR som dels behöver en stund för sig själva efter att tagit hand om sina snoriga, skrikiga och trotsande barn men dels även det faktum att (läs noga här för det känns som en viktig del):
de faktisk SKAPAR för "andra hårt arbetande människor" EN ROMANTISK DRÖM om att dricka latte på stan med andra mammor, baka bullar (eller surdegsbröd som också vardagslyx enligt Tredspanarna från Sthlm - kommer snart till oss "övriga" lantisar för övrigt vill jag för övrigt meddela), promenera i vårsolen mm. Dvs allt förutom att gå till jobbet "som vanligt", vilket då m.a.o kallas vardagslyx!
En tredje och sista sak jag vill ta upp som framgick som ett statement i programmet: Vardagslyx har uppkommit som ett resultat av industrialismen! När kvinnan började förvärvsarbeta hamnade de direkt i den beryktade "kvinnofällan" med dubbeljobb (marknaden + hemmet). För när hör vi egentligen en man uttrycka: jag skulle verkligen behöva lite vardagslyx!?
Men jag tror att de P3 är något på spåret där. Jag tänker när det gäller kvinnor att vardagslyx mer handlar om en önskning om en förändring i livssituationen. Inte nödvändigtvis att sluta jobba helt eller gå tillbaka till "hemmafrustiden", som snarare en känsla av att sitta fast och känna för mycket ansvar (för både inkomst och hem). Hon är en "thinker" vilket givetvis också kan vara bra, och i många fall löser flera problem, som t.ex livspuzzlet. Män generellt tror jag funderar inte så mycket i dessa termer. Han är en "doer" som gör det som krävs, men gärna inte mer. Men sedan är män också bättre än kvinnor på att "ta för sig" det som behövs för att kompensera upp detta "tryck" av ekonomisk och ibland praktisk ansvar.
Många tankar om detta blir det.
Men avslutningsvis; vad tror jag om allt det här: ... oavsett om vi alla ibland behöver en stund för oss själva (vilket är helt naturligt och borde inte kallas för "lyx") jag tror det är en INBILLAD BLUFF men också en JÄMSTÄLLDHETSFRÅGA!
Jag tror snarare att det kan det bero på hur samhället har tryckt in oss i ofrivilliga fack där livet bara gå ut på samma sak: jobba & konsumera - kvinna som man! Men sedan har kvinnan kvar samma uppgifter som tidigare. Vidare har samhället låst in oss människor i vissa värderingar och åsikter som att: "om jag bara köper den där prylen så blir jag lycklig", "om jag bara åker till det stället så blir jag lycklig", "om vi bara har lite större hus så blir den nog bättre", "om jag köper de där skorna så blir festen nog trevligare och mina vänner kan avundas mig en kväll".... Ja. listan kan göras lång och trots att många inte vill erkänna detta fenomen så ÄR det faktiskt så:
Vi lever i TRYGGHETSNARKOMANERNAS LAND som en bra författare skrev. Punkt slut på det.
Men tro nu inte att JAG är särskilt lycklig eller harmonisk, eller har lösning för den delen. Det är ju därför som jag har just denna blogg - för att fundera och bolla med Er därute. Om att hitta ett alternativ som passar individen. Men tvärtom som man kanske skulle kunna tro utifrån så pendlar jag själv kraftigt just nu vad gäller känslan av att "vara lycklig". Men intresset och funderingarna på dessa begrepp som verkar styra våra liv med järnhandske kan jag inte släppa!
Visst vill man vara lycklig, harmonisk och känna lite lyx ibland, oavsett om ett bubbelbad med ett glas glas vin är lyx för några och tillgången till rent vatten är lyx för andra. Men då måste man ju och vrida och vända lite på teorier om varför det är så och om det så fall går att göra något för att uppnå det!? Det har ju blivit en så stor industri - kanske den största just nu; gym med olika klasser och personliga tränare, skönhetsbehandlingar, KBT, mindfullness och mycket mer. Alla vill tjäna pengar på att få oss "olyckliga människor" att må lite bättre! Det är så ekonomin snurrar.
Dagens slutsats: Vi behöver alla lite avkoppling ibland, en sk "stund för oss själva". Inget annat är rimligt i ett 8 h arbetssystem med uppmuntran till överprestation. Men faktum är också att det samhället som vi lever i vill få oss att TRO att vi är olyckliga genom att peka på det som vi inte har/eller det som skulle vara få oss att "må lite bättre" (ref. till ovan "om jag bara...") så att vi kan gå och köpa oss mer lycka! Och detta tycker jag är FEL!
Slut på Vardagslyx & Lycka - del 1.
KRAM
Miss M - som fortfarande tror att man "blir lyckligare" (läs: känner sig friare) snarare genom att dra bort än att lägga till (en massa onödiga ting)!
fredag 11 mars 2011
Rensa för livet...
... är verkligen ett bra namn på den kampanj som fantastiska Loppi drivit i början året. Jag kör själv på samma tema nu när jag öppnat min Bloppis: LOPPE-SHOPPEN här på Blogger!
Jag har börjat med att rensa bland barnens kläder och kommer övergå till barnprylar, vuxenkläder, inredning, böcker, skor mm. En del av det som jag producerar själv kanske slängs in; så som haklappar och förkläde till barn i återvunnen vaxduk för härliga färgglada 50, 60, 70-talet!
Det är en härlig känsla att rensa ut bland allt man samlat på sig genom åren. En befrielse helt klart! Att man samlar på sig så mycket är egentligen helt oförståeligt, och att vissa saker bara används under en mycket kort period/ett fåtal gånger (kanske tom bara en gång!) eller inte alls då de var ett ogenomtänkt köp är ju nästan pinsamt. Tänk så många saker som ligger därhemma hos folk som kunna glädja andra...! Nyproduktion är faktiskt överskattat när det finns så mycket schysst och bättre 2nd hand! En ny pryl ser ju ändå begagnad ut efter ett par dagar. Och för att inte tala om bilar som så fort de rullar ut ur parkeringen på företaget sjunker så ofantligt i pris... Vilken knasig och begriplig marknad!
Jag leker lite med tanken att om man skulle sluta producera materiella ting (räkna bort mat) från och med idag - hur länge skulle det då ta innan alla de produkter som finns i världen skulle vara så slitna att de var helt obrukbara... Lägg då till hur man kan omvandla och återvinna vissa "färdiganvända" produkter till nya! Bort med "slit-och-släng-konceptet"! Jag tänker; vilken j-vla kreativitet och uppfinningsrikedom människorna skulle komma med... Men skulle priserna på ting bli dyrare? Ja, antagligen! Men kanske skulle vi då inse att vi inte behöver så många saker för att vara lyckliga...? Priset kanske äntligen skulle bli den rätta!? Och kanske den mest lockande tanken för mig: skulle vi känna en större solidarisk känsla och bli mer generösa i våra handlingar...? Min romantiska sida vill tro så i alla fall.
Jag skulle vilja utveckla dessa tankar mer men det lördag och barnen leker "piratskepp" här i köket. Nu ska njuta av att se deras fantasi växer fram.
Kram Miss M
P.S. 1 Skulle 250 år vara helt galet gissat?
P.S. 2 Givetvis funderar jag på det här med arbetslöshet om saker skulle skuta produceras, men om vi inte behöver köpa så många prylar behöver vi ju inte lika mycket pengar! Tiden skulle kunna gå åt att tillsammans planera hur vi skulle kunna producera mer effektiv mat som räcker åt alla!
P.S. 3 Jag vet att det är mer komplext än ovan nämnda saker, men ge mig lite "cred". Jag har precis upptagit bloggen igen och min hjärna exploderar av tankar och idéer!
P.S. 4 Det här med P.S. är så typiskt mig. Jag kommer hela tiden på nya saker jag vill få fram. Ska försöka sluta med det.
P.S. 5 Förlåt! Det är som en förbannelse. Nu slutar jag. Punkt.
Jag har börjat med att rensa bland barnens kläder och kommer övergå till barnprylar, vuxenkläder, inredning, böcker, skor mm. En del av det som jag producerar själv kanske slängs in; så som haklappar och förkläde till barn i återvunnen vaxduk för härliga färgglada 50, 60, 70-talet!
Det är en härlig känsla att rensa ut bland allt man samlat på sig genom åren. En befrielse helt klart! Att man samlar på sig så mycket är egentligen helt oförståeligt, och att vissa saker bara används under en mycket kort period/ett fåtal gånger (kanske tom bara en gång!) eller inte alls då de var ett ogenomtänkt köp är ju nästan pinsamt. Tänk så många saker som ligger därhemma hos folk som kunna glädja andra...! Nyproduktion är faktiskt överskattat när det finns så mycket schysst och bättre 2nd hand! En ny pryl ser ju ändå begagnad ut efter ett par dagar. Och för att inte tala om bilar som så fort de rullar ut ur parkeringen på företaget sjunker så ofantligt i pris... Vilken knasig och begriplig marknad!
Jag leker lite med tanken att om man skulle sluta producera materiella ting (räkna bort mat) från och med idag - hur länge skulle det då ta innan alla de produkter som finns i världen skulle vara så slitna att de var helt obrukbara... Lägg då till hur man kan omvandla och återvinna vissa "färdiganvända" produkter till nya! Bort med "slit-och-släng-konceptet"! Jag tänker; vilken j-vla kreativitet och uppfinningsrikedom människorna skulle komma med... Men skulle priserna på ting bli dyrare? Ja, antagligen! Men kanske skulle vi då inse att vi inte behöver så många saker för att vara lyckliga...? Priset kanske äntligen skulle bli den rätta!? Och kanske den mest lockande tanken för mig: skulle vi känna en större solidarisk känsla och bli mer generösa i våra handlingar...? Min romantiska sida vill tro så i alla fall.
Jag skulle vilja utveckla dessa tankar mer men det lördag och barnen leker "piratskepp" här i köket. Nu ska njuta av att se deras fantasi växer fram.
Kram Miss M
P.S. 1 Skulle 250 år vara helt galet gissat?
P.S. 2 Givetvis funderar jag på det här med arbetslöshet om saker skulle skuta produceras, men om vi inte behöver köpa så många prylar behöver vi ju inte lika mycket pengar! Tiden skulle kunna gå åt att tillsammans planera hur vi skulle kunna producera mer effektiv mat som räcker åt alla!
P.S. 3 Jag vet att det är mer komplext än ovan nämnda saker, men ge mig lite "cred". Jag har precis upptagit bloggen igen och min hjärna exploderar av tankar och idéer!
P.S. 4 Det här med P.S. är så typiskt mig. Jag kommer hela tiden på nya saker jag vill få fram. Ska försöka sluta med det.
P.S. 5 Förlåt! Det är som en förbannelse. Nu slutar jag. Punkt.
NYTT ÅR...
... kräver nya tag och försök! Jag återupptar bloggandet av min tankar om en mer minimalistisk och harmonisk livstil! Har dessutom också nyss lagt upp en ny blogg och facebook-sida: LOPPE-SHOPPEN! Är precis det som det låter som - en bloppis för alla loppis-älskare!
"Gamla ting söker nya ägare"...
Klicka här för att komma till LOPPE-SHOPPEN!
Mvh
Miss Minimalistic
"Gamla ting söker nya ägare"...
Klicka här för att komma till LOPPE-SHOPPEN!
Mvh
Miss Minimalistic
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
