Alla goda ting är tre

Denna månad har jag haft turen att få tre av de bästa hållbara livsstilsmagasinen i mitt postfack! De två första är jag prenumerant på: Camino och Kloka hem som jag sedan länge tyckt komplettera varandra väldigt bra vad gäller eko-reko i och utanför hemmet. Inte präktiga alls, bara inspirerande och matnyttiga! För en veckor sedan fick de även en "kompis" vid namn Effekt bredvid sig på bordet! Effekt är en tidning om klimatet och tar upp aktuella händelser från hela världen. Väldigt lättläst även för mig som inte kan påstå mig särskilt "klimatsmart" - fast jag vill ju bli! Jag blev positivt överraskad av hur svårt det var att lägga bort tidningen och jag känner att jag hungrar över mer fakta och kunskap!

Denna vecka har mina tankar och funderingar riktats mot tre artiklar, faktiskt från en av varje tidning:

Carl Lindeborg reflekterar kring personlig tillväxt i Camino och menar att det är vår rädsla som bidrar till hållbarhetsproblemet. Genom nedärvda försvarsmekanismer frambringar vi både passivitet och aggressivitet som leder till konflikter och låsta positioner. Han menar att vi dels måste ifrågasätta det biologiska arvet, dels att frigöra oss från bieffekterna av vår överlevnadsreflex som misstänksamhet, girighet och handlingar som bara gynnar en del av systemet och inte helheten... I dagens kultur där sanningen "mer är bättre" gäller och där vi har blivit tillväxtindoktrinerade och lånar av framtidens resurser utan att fråga, måste vi försöka förfina de sanningar vi själva lever efter i vardagen. Vidare skriver Carl (citerat);.. när vi i så många situationer som möjligt medvetet riktar energi, tid, kommunikation och pengar dit de verkligen gör nytta, både för oss själva och för helheten, är vi FÖRÄNDINGSAGENETER.

I inledningen av Effekt skriver David Jonstad om det som vi "lite slarvigt brukar kalla för naturen" och om hur lång och smärtsam processen från skiftet från en världsbild till en annan är. Han jämför 1500-talets galna påstående om att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärt om... Både Copernicus och Galilei blev båda hånade och ställda inför rätta över detta påstående. Dagens "tes"; att naturen är en del av ekonomin och inte bara en "pittoresk del av den allomfattande världsekonomin" verkar vara fjärran borta för många människor, inte minst makthavare och ekonomer (men tro mig, även många "vanliga medborgare"). Precis som Carl Lindeborg var inne på försöker Jonstad och hans ideella medarbetare på Effekt att ge exempel på det stora skifte som vi står inför, nämligen hur vi sakta går från ett samhälle som bygger på evig ekonomisk tillväxt till ett som fungerar inom planetens gränser. Den gamla världsbilden - präglad av myten av evig framgång och människans herravälde över den icke-mänskliga naturen - har börjats vrida mot en annan bild!

ja, vad säger man om detta? Självklart men inte så enkelt att omvandla i praktiken kanske? Men inte omöjligt. Utmaningen är väl att få människor att inse att de kommer att bli en lättnad att prioritera bort saker och ting (materiella alltså) - något som verkar gå emot dagens tankesätt (och bekräftar därmed tillväxtindoktrineringen). Att lämna ifrån sig sådant som man "tjänat och förtjänat" tar emot, men att investera i tid och framtid (om vi vill behålla vår kära planet) kanske inte är så dumt ändå? Tja. Eller så väljer man samma pessimistiska utgångsläge som James Lovelock (professor) och säger: "Att försöka rädda planeten är bara nonsens. Vi är inte smarta nog och vi kommer inte att hinna. Så det vettigaste är att njuta av livet"!

Jag svarar James (och alla andra med samma inställning) kort och gott; Åh nej, så enkelt kommer man inte undan. Det är människor med denna inställning som bidrar till fortsatt ohållbar utveckling! Själv väljer jag att se positivt på människans handlingskraft och funderar nu stenhårt hur jag själv kan bli en förändringsagent utan att hamna bakom lås och bom! Leva som man lär är ju oftast bästa receptet på förändring... Jag börjar där! Och fortsätter att inspireras av kloka människor som Carl och David!

//Miss M

P.S. Den tredje artikeln som jag tänkte ta upp sparar jag till nästa inlägg, den kräver mycket tid och text för den är så intressant... Nu ska jag ut i vårkvällen och se sonen (2,5 år) tulta runt på sin nya springcykel - bäst att vänja barnen vid cykel, för kanske skrotar vi bilen inom kort...