Fartblind!

Förra veckan låg hela familjen sjuk i omgångar. Det är egentligen inte förrän idag som energin har återfunnit sig hos mig. Och TACK gode "någon" för det! Det finns nästan inget mer frustrerande än att vänta på våren. Särskilt efter en sådan här extrem (men härligt snöig) vinter. Väntan på att temperaturen ska stiga över 15C och slippa dubbla lager kläder kan man nästan döda för så här i slutet av april... Men, men - erfarenheter säger att våren (och sommaren) kommer. Det är bara att stå ut liiiite till... Och visst är den på väg. Just nu lyser solen och det ser riktigt varm ut så här från fönstret... Dags att öppna och släppa in lite syre!

Det sägs ju att man "måste komma ner till botten för att komma upp igen" och jag kan intyga att det alltid är så för mig. Tråkigt men sant. OCH lärorikt. Jag har nyligen kommit upp från ett djupdyk och frågan är nu: Vad göra jag med den nyfunna kunskapen och insikten? I mitt fall handlar de stora frågorna om hastighet, tempo och fördelning av energi;

Hur kan jag anpassa mig till samhällets tempo när jag ganska tydligt nu inser att jag inte vill vara en del av den snabba och ohållbara utvecklingen som sker? Hur ska jag veta vilken hastighet ska jag sätta på "min egen skylt"? När ska jag växla upp? När ska jag växla ner? Och när ska jag stiga av, sitta kvar eller bara rulla lite bakåt?

Min hjärna svarar snabbt med gammal vana - kör på i 130 som vanligt - hela tiden, se inte bakåt - bara framåt! Min kropp skriker "bromsa - lekande barn i närheten"... Det är oundvikligt: Krock! Allt blir stilla... Vart är jag? Vem har jag krockat med? Svaret är ganska tydligt: MIG SJÄLV! Och här befinner jag mig nu... Stillastående, i läge att välja växel!

Förvirring är total och frågorna och tankarna blir bara fler och fler... Kanske är det dags att helt enkelt välja bort "automobilen"! Att bara resa sig upp och gå i sin egen takt! Om jag bara kunde förlita mig mer på min egen kropp och min egen kapacitet, så kanske målet inte är så långt borta som jag tror... Hmm...

Den inre resan fortsätter!

// Miss M