Inget särskilt!

Som en del av min terapi ska jag nu skriva ett inlägg som inte handlar om något särskilt... Eller, jag menar; inget viktigt enligt mig! För mig som perfektionist är det en oerhört lång process att skriva ett inlägg. Inte bara vill jag skriva om något aktuellt och/eller något som berör och uppmanar till eftertanke, helst ska det vara grammatiskt rätt, vilket är oerhört "kravfyllt" då svensk grammatik inte är min starka sida. Egentligen vill jag inte låta korrekt och riktig, för det känns aldrig äkta... (dessutom; 1) gillar jag att hitta på lite egna ord, 2) har jag fått insikt från min kära man att vissa ord inte "finns på riktigt" det är bara så som vi säger i Skåne, haha). Förstår ni hur komplext det blir när man ska försöka låta vettig men ändå personlig!? Det här är en av de saker som jag jobbar med tillsammans med min terapeut. Trodde aldrig att jag skulle berätta det, men eftersom det ändå inte är så många som läser den här bloggen så kan man väl lika gärna bjuda på en liten "confession"! Och faktiskt känns det väldigt bra! Att ta tag i det där som inte riktigt fungerar i livet... Kraven, rädslan, bekräftelsebehovet, ångest, oro och sådant som hindrar utveckling och frihet. Jag kommer avsluta nu och inte ens korrekturläsa texten jag nyss skrev, hmmm hur kommer det kännas när jag när jag nu trycker på "PUBLICERA INLÄGG". Tja.., jag får väl se och hantera det så gott jag kan... Pust!

Kram Miss M - på väg att bryta sig loss...