Top 5 regrets...

Under hela påsken har jag funderat över samma sak (det för mig aktuella temat de tog upp i Epstein i P1 förra veckan och dit mina tankar ofta landar i mitt rehabiliteringsarbete); Top five regrets of the dying! Med andra ord: Det som man ångrar på sin dödsbädd!I en artikel från brittiska The Guardian kan man läsa vad människor som står (ligger!?) inför döden ångrar sig mest (engelsk undersökning av en sjuksköterska). Och jag tänker när jag läst artikeln: " Det här ska jag "f-n" inte ångra"! jag har redan en massa saker som jag ångrar - jag ska inte falla i de "vanligaste fällorna"! Än borde det ju finnas tid att "rätta till"

1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

"This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it."

2. I wish I hadn't worked so hard.

"This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret, but as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence."

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

"Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result."

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

"Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying."

5. I wish that I had let myself be happier.

"This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content, when deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again."

What's your greatest regret so far, and what will you set out to achieve or change before you die?

Detta är verkligen värt att fundera en, två eller tusen gånger på - eller helt varje dag under resten av livet!!! Det låter enkelt men är definitivt det inte - som sagt; det kräver hårt arbete och det kan nogalla skriva under på! Det är därför vi "ignorerar" och inte orkar tänka på det. Men man får INTE glömma bort det! Frågan borde ligga som ett mantra på ögonlocket! För om jag själv vänder på det hela så kan jag faktiskt inte stå ut med tanken att när jag väl ligger inför döden skulle behöva känna så som ovan... Av den tanken får jag nästan ångest! Jag vill vara nöjd med de val/prioriteringar jag gjort i livet, med de personer jag ville/valde, men också stolt över att jag lärde mig av de misstagen som råkade ske - för de var en del av utvecklingen. Typ så!

I dagens LOMMABLADET blir jag också påmind om temat när jag under AKTUELLT läsa följande artikel (INSPIRATÖR med Niclas Timmerby):

Lycka kräver hårt arbete

"Det är alltid lätt att be om konstgjord andning och söka efter svar som man vill höra, snarare än de man faktiskt behöver höra. Man måste våga fråga sin partner, sin chef eller någon annan hur man blir bättre, och den andra måste våga svara ärligt! Det finns ingen quick fix för att bli lycklig, det är hårt arbete som tar tid. Det är viktigt att komma ihåg att man bara kan ta ansvar för sig själv, och det är ingen självisk tanke. Om jag tar hand om mig själv gynnar det även andra i slutändan.

Men det är också viktigt att att ge beröm. Men inte bara utifrån det vi presterar utan även för hur vi är som personer. Även om vi kan påverka viktiga områden i våra liv så som jobb och relationer finns nyckeln till lycka framför allt i vardagen. Lägg inte energi på småsaker!"

Niclas Timmerby har gått igenom forskning där 100-åringar berättar om vad de ångrar i sitt liv. Inte helt förvånande likt resultat som i England! De svenska "veteranernas" råd är:

1. Lev inte livet utifrån vad andra förväntar sig!

2. Var inte bekymrad över småsaker!

3. Ta fler risker och var inte så rädd för vad andra tycker!

Jag tror det är av yttersta vikt att vi klämmer in tid för sådana här "filosofiska" och mänskliga tankar/samtal i vår vardag. Det är för mycket; "tänk om...", "jag ska bara...", "jag borde...", "vad ska han/hon tänka..." inprogrammerat" i vår hjärna idag! Och jag kan ibland bli så irriterad över varför vi i dagens samhälle fått för oss att livet ska vara så enkelt, där vi verkligen tror att det finns quick fixs samt att det är "fel" om man hamnar i en jobbig situation... Att det skulle vara onormalt! Som om flow skulle vara en konstant och naturlig rytm... Men ärligt talat: hur mycket utvecklas man av att "hjulet bara rullar på"? Och hur kul är det i längden? Inte ens de rikaste människorna, de mest framgångsrika företagarna, idrottsmännen, artisterna mfl är lyckliga... All forskning visar att vi är lika lyckliga (eller olyckliga beroende på hur man ser det) som alla andra i världen - det spelar ingen roll om man bor i slott eller koja - om man har 1 eller 1000000 miljon dollar i sin hand varje dag! Vi tampas varje dag med livet och de förutsättningar vi föds med!

Jag märker själv nu hur mycket jag utvecklas pga allt som händer mig. Nu när allt vänts upp och ner kan jag verkligen se ett samband, lägga fler bitar i mitt livspussel samt njuta/vara mer tacksam för saker som händer trots det jobbiga som sker. Att få distans eller/och bryta sin cirkel och verkligen börja fundera på vad som är viktigt i livet är verkligen det bästa som kan hända!

Inga pengar i världen kan göra mig rik och lycklig. Det är bara jag själv!

Puss å kram på Er... & lycklig resa!

Miss M

Läs hela artikeln på: The Guardian

Läs hela artikeln i: LOMMABLADET