Top 5 regrets...

Under hela påsken har jag funderat över samma sak (det för mig aktuella temat de tog upp i Epstein i P1 förra veckan och dit mina tankar ofta landar i mitt rehabiliteringsarbete); Top five regrets of the dying! Med andra ord: Det som man ångrar på sin dödsbädd!I en artikel från brittiska The Guardian kan man läsa vad människor som står (ligger!?) inför döden ångrar sig mest (engelsk undersökning av en sjuksköterska). Och jag tänker när jag läst artikeln: " Det här ska jag "f-n" inte ångra"! jag har redan en massa saker som jag ångrar - jag ska inte falla i de "vanligaste fällorna"! Än borde det ju finnas tid att "rätta till"

1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

"This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it."

2. I wish I hadn't worked so hard.

"This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret, but as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence."

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

"Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result."

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

"Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying."

5. I wish that I had let myself be happier.

"This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content, when deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again."

What's your greatest regret so far, and what will you set out to achieve or change before you die?

Detta är verkligen värt att fundera en, två eller tusen gånger på - eller helt varje dag under resten av livet!!! Det låter enkelt men är definitivt det inte - som sagt; det kräver hårt arbete och det kan nogalla skriva under på! Det är därför vi "ignorerar" och inte orkar tänka på det. Men man får INTE glömma bort det! Frågan borde ligga som ett mantra på ögonlocket! För om jag själv vänder på det hela så kan jag faktiskt inte stå ut med tanken att när jag väl ligger inför döden skulle behöva känna så som ovan... Av den tanken får jag nästan ångest! Jag vill vara nöjd med de val/prioriteringar jag gjort i livet, med de personer jag ville/valde, men också stolt över att jag lärde mig av de misstagen som råkade ske - för de var en del av utvecklingen. Typ så!

I dagens LOMMABLADET blir jag också påmind om temat när jag under AKTUELLT läsa följande artikel (INSPIRATÖR med Niclas Timmerby):

Lycka kräver hårt arbete

"Det är alltid lätt att be om konstgjord andning och söka efter svar som man vill höra, snarare än de man faktiskt behöver höra. Man måste våga fråga sin partner, sin chef eller någon annan hur man blir bättre, och den andra måste våga svara ärligt! Det finns ingen quick fix för att bli lycklig, det är hårt arbete som tar tid. Det är viktigt att komma ihåg att man bara kan ta ansvar för sig själv, och det är ingen självisk tanke. Om jag tar hand om mig själv gynnar det även andra i slutändan.

Men det är också viktigt att att ge beröm. Men inte bara utifrån det vi presterar utan även för hur vi är som personer. Även om vi kan påverka viktiga områden i våra liv så som jobb och relationer finns nyckeln till lycka framför allt i vardagen. Lägg inte energi på småsaker!"

Niclas Timmerby har gått igenom forskning där 100-åringar berättar om vad de ångrar i sitt liv. Inte helt förvånande likt resultat som i England! De svenska "veteranernas" råd är:

1. Lev inte livet utifrån vad andra förväntar sig!

2. Var inte bekymrad över småsaker!

3. Ta fler risker och var inte så rädd för vad andra tycker!

Jag tror det är av yttersta vikt att vi klämmer in tid för sådana här "filosofiska" och mänskliga tankar/samtal i vår vardag. Det är för mycket; "tänk om...", "jag ska bara...", "jag borde...", "vad ska han/hon tänka..." inprogrammerat" i vår hjärna idag! Och jag kan ibland bli så irriterad över varför vi i dagens samhälle fått för oss att livet ska vara så enkelt, där vi verkligen tror att det finns quick fixs samt att det är "fel" om man hamnar i en jobbig situation... Att det skulle vara onormalt! Som om flow skulle vara en konstant och naturlig rytm... Men ärligt talat: hur mycket utvecklas man av att "hjulet bara rullar på"? Och hur kul är det i längden? Inte ens de rikaste människorna, de mest framgångsrika företagarna, idrottsmännen, artisterna mfl är lyckliga... All forskning visar att vi är lika lyckliga (eller olyckliga beroende på hur man ser det) som alla andra i världen - det spelar ingen roll om man bor i slott eller koja - om man har 1 eller 1000000 miljon dollar i sin hand varje dag! Vi tampas varje dag med livet och de förutsättningar vi föds med!

Jag märker själv nu hur mycket jag utvecklas pga allt som händer mig. Nu när allt vänts upp och ner kan jag verkligen se ett samband, lägga fler bitar i mitt livspussel samt njuta/vara mer tacksam för saker som händer trots det jobbiga som sker. Att få distans eller/och bryta sin cirkel och verkligen börja fundera på vad som är viktigt i livet är verkligen det bästa som kan hända!

Inga pengar i världen kan göra mig rik och lycklig. Det är bara jag själv!

Puss å kram på Er... & lycklig resa!

Miss M

Läs hela artikeln på: The Guardian

Läs hela artikeln i: LOMMABLADET

Läxa nummer 1!

GÅ INTE IN PÅ NETTO!

De har alldeles för många onödiga prylar som är "bra att ha" bara för att de är så billiga!! Om inte JAG kan hålla mig borta från denna hylla och lätt plockar på mig 6 extra prylar för totalt 300 kr (bla en ljuslila onepiece för 129 kr, stickade strumpor med fina Barbapappamotiv till barnen för 39 kr/st, hårfärg för 39 kr mm) som absolut inte stod på inköpslistan (och dessutom inte var mat) så kan jag bara förstå hur lätt det är för DE som inte så ofta tänker på onödig konsumtion och har som mål att bli minimalist!

Jag skäms... Jättemycket!

Och vill inte göra om det...

Så det enda jag tänker är att inte gå in där igen (eller på IKEA eller TIGER eller någon annan butik med samma tema/funktion)! Men om jag absolut måste så gå förbi "BRA-PRIS"-hyllorna utan att titta! Ha fokus på KASSAN! KASSAN! KASSAN! Med snabba bestämda steg...

Ja, jag har verkligen lärt mig en läxa idag! Men så klart, det är av misstagen vi lär oss!

Trevlig kväll och God natt!

Miss M

Nytt liv!

Jag tror det är dags igen! Många försök har det blivit - att regelbundet skriva blogginlägg. Än har jag inte lyckats hålla det mer än ett par veckor... Men nu är det annorlunda - separerad sedan ett par veckor och det innebär mer tid över och mycket mycket i hjärnan som rör sig... Lite terapi kommer det nog bli och det får ni har överseende med. har fått tips att "skriva av mig" och jag vet sedan tidigare att det hjälper till att komma vidare och inte "fastna" i sin "bubbla". Mitt mål är att att utvecklas och lära av livet - vad som än händer! Jag måste nu hitta min stil - min LIVstil! Jag har ignorerat mycket alldeles för länge - skjutit upp saker till förmån för annat mindre viktigt (tyvärr). Men så blir det - en av mina största utmaningar är just det - att INSE att inget eller ingen är perfekt! Att livet är mer än så; så mycket mer än prestation, yta och prylar!

Det är dags att börja älska sig själv och ta vara på alla möjligheter som dyker upp!

Kram Miss M

Tjejen fattar grejen!

INLEDARE i FRIA tidningen
av Caroline Looh:

"Eko-nomi, hushållning med resurser – på grekiska ironiskt nog. Men det är inte bara i Grekland som ekonomi i dag betyder allt annat än hushållning med resurser. Hela världsekonomin bygger på att varje gång ett lån tas skapas nya pengar, som sedan kan användas för att konsumera eller spekulera mera. Hur den fundamentalistiska ekonomismen påverkar ekosystemen har vi sett allt för länge. Men vad händer? Den politiska eliten har visserligen, mycket som en följd av Miljöpartiets idoga propåer, börjat diskutera inkludering av miljökostnader i de ekonomiska kalkylerna. Denna miljöekonomi syftar till att få en bättre hushållning med naturens resurser - men är den tillräckligt radikal?

Så gott som alla svenska partier förespråkar i dag miljöskatter och handel med utsläppsrätter för att komma till rätta med exkluderade miljökostnader. Miljöpolitiken utgår från att stigande kostnader leder till lägre resursförbrukning. Miljöförstöring ska tillskrivas ett negativt värde, att väga mot andra värden för att på så sätt uppnå en optimal slitagenivå. Problemet med ekosystemtjänster – såsom rening av vatten, pollinering av växter, jordförbättring och stabilisering av klimatet – är att de inte kostar något att utnyttja, de har ingen prislapp. Miljöekonomins utgångspunkt är att mötet mellan utbud och efterfrågan (på marknaden) leder till en effektiv resursförbrukning. Politikens uppgift är att ställa frågan: vill vi sätta pris på naturen?

Ett parti som verkar fråga sig just detta är Vänsterpartiet, som på senaste tiden seglat upp som ett nytt miljöparti. Att höra Jonas Sjöstedt konstatera att tillväxtekonomin är en återvändsgränd och att lånekarusellen måste hejdas är balsam för min gröna själ. Förra helgen anordnade partiet i Uppsala en heldag på temat Ekonomisk demokrati, Ekologisk ekonomi. För mig som mörkgrön och kritisk mot storskaliga statliga massproduktionsapparater och konsumtionsstimulerande bidrag är detta spännande. På liknande sätt som kapitalismen suger ut arbetare utnyttjas även ekosystemen. Vänsterpartiet bör tydliggöra samhällssystemets beroende av välmående ekosystemen. Rätt till heltidsarbete och större konsumtionsutrymme är månne inte en långsiktigt hållbar väg att gå. Istället för att öka medelklassens materiella standard kan fokus flyttas till minskade möjligheter att bli rik på den absurda spekulations- och lånekarusellen. I ett samhälle där priserna inte drivs upp av lån och spekulation går det att leva även på en ganska modest halvtidslön.

Miljöpolitiken skulle ha mycket att hämta i den ekologiska ekonomin. Där poängteras att utbytbarheten mellan olika former av kapital (naturkapital, humankapital, finansiellt kapital etcetera) är begränsad – möjligheten att byta ut ekosystemtjänster mot maskinellt utförande är oftast mycket liten eller närmast obefintlig. Detta syns tydligt bland annat i USA och Kina där bina försvunnit och inte längre utgör en gratis arbetskraft för att pollinera växter – istället får man betala människor som med fjädrar går runt och sprider pollen från ståndare till pistill.

Miljöpolitiken i det rådande ekonomistiska paradigmet försöker ta hand om problem när de redan har uppstått. Men vi behöver en politik som likt den ekologiska ekonomin från början tar hänsyn till naturens begränsningar och på så sätt minskar risken att problemen uppstår. Mänskliga och samhälleliga system kan aldrig vara fristående, de är helt beroende av naturen som skänker varor och tjänster helt oumbärliga för vår existens. Vi behöver en politik som ser till ekosystemens bärförmåga och anpassar människans aktiviteter efter denna"

/ Miss M undrar: Varför fattar inte ALLA det här...!?